three years. i sure miss you alot!
time
saknar dig, like hell
Du betydde allra mest bästavän, och tårarna rinner ikväll också för allt vi gått miste om.
Lesson's learned,the wait waited,the pain survived and the memories preserved.
Älskling snälla kan du inte bara komma tillbaka? Jag gör vad som helst. Om det handlar om att lära sig en läxa så har jag lärt mig den. Jag har lärt mig att ta vara på allt. Jag har lärt mig att öppna mitt hjärta. Jag har lärt mig att förlita mig på mig själv. Lärt mig att se det fina i allt och att ta varje dag som den kommer.
Läxan är lärd, väntan är väntad, smärtan är överlevd och minnena bevarade.
♥
Och alla tårar är gråtna, alla skrik skrikna. Alla ord skriva. Alla slag för att det är så jävla orättvis är slagna.
Och ändå, får du inte finnas till. Jag har gått genom eld och vatten. Och ändå när jag står här i slutet.
The end of the road. Så får du fortfarande inte ta fler steg här på jorden med mig.
Allt är sagt och gjort.
Men jag tänker stå här vid skiljevägen och vänta på dig, såsom du alltid väntade på mig.
Jag tänker stå här och vänta, för det är det äkta vänskap går ut på.
Jag väntar på dig min älskling och bästa vän i hela världen och överallt annars.
Jag väntar på dig, för inget är förevigt, och heller inte det här som skiljer oss åt.
Minnena är bevarade, nu saknas bara du.
♥
Tårarna rinner galet nu bästis, jag vet inte vad jag ska ta mig till utan dig!
Utan din kärlek och ditt obevekliga stöd. Vafan ska jag ta mig till utan min tea.
2 och ett halvt år senare och jag fattar ju ingenting.
♥♥♥
Seriöst det är helt galet jag har ingen som helst aning om vad jag ska ta mig till. Behöver Tea. Behöver min bästis, kan inte för mitt liv förstå vad jag har gjort för att förtjäna det här. Varför var just min bästavän tvungen att försvinna...
Det är galet svårt att få grepp om ens, 2 och ett halvt år. Två hela sommarlov, två julafton och så mycket mer som man inte kan sätta ord på som du missat älskling.♥
♥
Men jag lovar dig det här bästis, att så länge jag lever kommer jag att vänta på dig, oavsett vad.
Soulmates never die.
saknar dig, något så in i helvete therese
din mallan
Je suis perdu. Je suis perdu sans toi, l'amour de ma vie.
knowing that we'll still have eachother...
trots allt, så hoppade du utan mig
Vi sa, hoppar du så hoppar jag. Men... det är som om du hoppade utan mig Tea. Trots allt vi lovat, allt vi delat... så hoppade du utan mig.
Det finns inte en enda sak som jag inte saknar med dig min allra bästa vän. Saknar hur du luktar och hur du slängde med håret. Hur du betonade ord och hur du höll pennan när du skrev.
Saknar att lyssna på dina lugna andetag när du sov, ditt leende när du kom att tänka på något roligt.
Saknar att se dig uppspelt, din min när du berättade något, för du ville alltid att jag skulle förstå, saknar dig helt sjukt galet jävla mycket älskling, förstår fortfarande inte varför du inte längre får finnas till, för sanningen är ju, att när du inte längre finns till, vill jag inte heller längre finnas till.
♥
Tycker inte om de här dagarna när det känns såhär, men jag vet att de alltid kommer. Ibland ofta, ibland sällan, men kommer det gör dem.
Men jag har lärt mig att det är viktigt att sätta ord på saknaden sånna här dagar, så att jag inte gräver ner mig utan konkret skriver ner vad som är fel, vad jag saknar, så här kommer det älsklingen... Idag:
Saknar jag din villkorslösa kärlek, saknar att få ringa dig. Saknar sååå att få höra din röst. Skulle nog göra vadsomhelst för att få höra din röst igen. Bara en gång.
♥
Vet du att jag ringer din mobil ibland bara för att höra ditt röstmeddelande. Gjorde det precis. Ska nog sätta mig ikväll i trygghetscirkeln på min matta som du älskade att borra ner ansiktet i bästis... med ett hårt tag om ragnar, din gamla nalle som fortfarande luktar som du... och massa stearinljus.
Känns som en bra idé en dag som den här, behöver all styrka till nästa vecka, jag vet att du kommer att ge mig det, tack för det bästis...
Det är bara en sak jag inte förstår idag min kära fina bästis. Vi sa alltid hoppar du, så hoppar jag. Det var så vi sa, så det var sagt. Men trots allt vi lovat och allt vi delat, så hoppade du utan mig...
och det var ju inte så det var sagt...
Varför hoppade du utan mig bästis, vi som lovade älskling, förstår inte varför du lämnade mig ensam kvar här, när allt jag vill och behöver finns hos dig...
itsblogglife
Don't cry because I left, smile because I was there.
Tät dimma omsluter hela världen när jag tittar ut genom fönstret. Det enda man ser är små ljusbollar, jag vet att det är gatlyktorna, men ändå. Det känns magiskt.
Jag trycker försiktigt fingertopparna mot glaset, som för att komma nära. Och tänker på hur annorlunda allt skulle kunna vara.
åååhh saknar maskrosorna, saknar dig...
♥
Det finns så mycket jag ville säga dig Tea, så mycket som borde ha sagts under den här evigheten vi varit åtskiljda.
Jag hatar det faktum att det finns tusentals ord kvar som vi kunde ha pratat, och miljoner tankar vi kunde ha delat, om inget av det här hade hänt.
Jag saknar henne så fruktansvärt mycket, alldeless för mycket.
♥
Hittade ett gammalt block idag, eller hittade och hittade det låg i lådan som jag nästan aldrig törs öppna. För där finns allt som är ett konkret bevis på att du har funnits. Dina skrivböcker, där man kan se vart du tryckt ner pennan, allt du klottrat ner och så.
Du skrev ner mycket, du skrev så fina saker älskling... fastnade för en sak du skrev: gråt inte för att jag lämnade dig, le för att jag var där. Skrivet av dig i 6:an eller något. Det gick rakt in i hjärtat, och det måste ju varit helt och hållet riktat åt mig, det fick mig att fortsätta lite till, tack för det bästis.
Blev så otroligt rörd över andra saker som stod. Att jag var allt och massa massa annat. Tårarna rinner just nu, för jag är SÅ JÄVLA STOLT över att vara din bästa vän! Jag är så otroligt fruktansvärt stolt, så ödmjuk inför livet just nu. Älskar dig mer och mer för varje dag tea, du lär mig varje dag och du var en sån fantastisk person, är så glad, så tacksam över att ha fått känna dig, att du valde mig.
Varje gång det känns som att det bästa vore att ge upp hjälper du mig, så att jag klarar det lite till.
Till mina fina läsare, ta vara på det ni har, men gå inte genom livet och var rädda att förlora det ni har, man måste leva också. Det som händer det händer. Oftast har vi ingen kontroll och vad som än kommer i vår väg så klarar vi det, kom ihåg det. Vi är så mycket starkare än vi tror, det har jag lärt mig!
Puuuuss, itsablogglife
jag saknar min bästa vän lite extra en dag som den här...
amor vincit omnia
32 månader har gått och jag förstår fortfarande ingenting
påsk
molnen skingras, och däruppe, där finns du.
det är en evig strid, att försöka att övertyga mig själv att jag vill gå vidare när min hjärna ibland säger något helt annat.
jag läste en kommentar, där det stod att jag kanske aldrig kommer att gå vidare, och jag tar absolut inte illa upp på något sätt,för det kan ligga något i det, men det beror också på vilken definition man har av att gå vidare.
För mig att gå vidare är det helt enkelt att kunna tänka på tea utan att vilja gråta och utan att vilja dö. och den dagen är här.
Jag vill inte dö, och när jag skriver, som tyvärr inte har varit ofta, det har varit när jag har mått dåligt. Jag mår inte så dåligt varje dag.
jag tror inte att jag någonsin kommer att "inte ha" de svåra dagarna även om jag vet att jag borde.
för tea betydde och betyder allt för mig.
hon var allt, och ni som inte kände henne som jag gjorde, vet inte hur det är. För hon var mitt allt, det jag levde för och den enda jag hade.
så, jag tar inte illa upp, men som sagt så har jag börjat gå vidare väldigt bra, bara det att ni ser bara mina dåliga dagar.
så nu vet ni.
idag har det varit en ganska bra dag, jag fick inte i mig någon middag, men dagen är ju inte slut än.
jag saknar min bästavän som alltid fanns där.
nu ska jag till tea och lägga fina blommor. för det förtjänar hon, och jag har saker att berätta för min älskling.
tack för kommentarera föresten, jag uppskattar alla.
ha en fin påsk också fina läsare, jag ska till bästavän, fan vad det låter konstigt, men nu är det som det är.
itsablogglife
krångel
svarar på kommentarer och så då.
pussar.
itsablogglife
Will I ever live again?
och varje andetag, det var för dig.
Jag försöker att ta mig igenom varje dag, vissa dagar är det lättre, andra inte. Idag är det inte lätt.
Jag önskar att du var här, vi skulle sitta på bryggan utanför ditt hus, och du skulle ha på dig dina enorma solglasögon. Jag saknar allt med dig, och det går knappt en sekund utan att jag tänker på dig. Jag älskar dig Tea!<3
♥
Jag satt i skolan, på bänken i myshörnan. Solen sken mjukt genom persienerna och skapade ett randigt ljus i hela rummet.
min ipod viskar vackra sånger i mitt öra. sedan hör jag det:
See I thought love was black and white
That it was wrong or it was right
But you ain't leaving without a fight
And I think I am just as torn inside
'Cos I don't know who I am, who I am without you
All I know is that I should.
Jag vet inte vad som hände, men tårarna kröp sig på långsamt. Jag spände mig i hela kroppen, försökte att stålsätta mig för smärtan, men jag borde veta vid det här laget att det inte går.
Fort som fan in på toaletten, och låter det brista. Tårarna rinner utan kontroll, jag får panik och hulkar som ett litet barn. Mascaran smetas ut till obefintlighet medan den värsta ångesten börjar avta.
försöker att andas lugnt igen, fast jag nästan inte kommer ihåg hur.
tårarna fortsätter att rinna, men annorlunda på något sätt. den här gången kan jag känna varför. innan var jag ledsen för att saker var som de var. nu känner jag, jag saknar tea, jag saknar hur hon skrattade och hennes skämt. jag kommer ihåg henne precis som om jag träffade henne igår.
Jag saknar henne något fruktansvärt, och jag undrar om jag någonsin kommer att överleva, alltså leva på riktigt igen, utan henne.
itsablogglife
Catching up
Hejsan!
Slinkade just in på din blogg och måste säga att jag tycker att du verkar vara väldigt stark som person. Jag skulle aldrig kunna föreställa mig att sitta i den situationen du sitter i. Det är så sjukt att människor kan göra något så hemsk mot en människa. Fortsätt kämpa på =)
VIlle bara slinka in med en lite kommentar!
Kram
Linn
Anyway. Jag har varit dålig på att skriva. Förlåt för jag vet att det är många som undrar, och på ett sätt är jag skyldig er att berätta. Nu är jag igång igen iallafall!<3
Ny börjar det komma inlägg ialafall.
yours truly.
itsablogglife
just for now
Jag står barfota på den kalla blöta stranden.
Enorma snöflingor faller runt omkring mig.
Jag kniper ihop ögonen och stålsätter mig för att stoppa de tusentals rysningar som går genom min kropp.
Månen lyser upp vattnet.
Och jag står, ensam på stranden som sträcker sig flera kilometer åt båda hållen.
Jag huttrar i mitt tunna nattlinne.
Flingorna smälter på min varma bara hud.
"Jag saknar dig älskling" viskar jag rakt ut i den svarta natten.
Och jag hoppas med hela mitt väsen, att du hör mig, och att du saknar mig också.
♥
Men jag får inget svar. Jag kommer aldrig mer, att få ett svar.
Vetskapen om det, tvingar mig ner på knä.
I sanden textar jag "Terese".
Sekunden efter sveps mina ord bort av en våg.
Tårarna börjar falla direkt, utan att jag ens hinner få en tanke att stoppa dem.
En andra våg sveper in.
Mitt nattlinne är genomblött och skitigt av sanden. Men jag sitter där, fast besluten om att inte röra mig en meter, förens det slutar göra ont.
Men det slutar inte, för det gör så jävla sjukt helvetes ont!
Men de enda orden som går genom mitt huvud, är förlåt.
Förlåt för allt, förlåt för att jag var fel, förlåt för det här, förlåt för att jag inte dög, för det jag har gjort som gjorde så att jag förtjänar den här smärtan, för allt jag ångrar. Förlåt för allt.
Steg bakom mig. Lillasyster Jennifer kryper upp bakom mig i sin rosa overall.
"Ska vi göra en snöängel?" viskar hon mjukt i mitt öra.
Jag börjar skratta mitt i all gråt. Fast det bara är typ en millimeter snö, fast jag är helt trasig, fast det är mitt i natten, klart att vi ska göra en snöängel.
"Men först ska du ha riktiga kläder på dig" nynnar hon. Och sedan tar hon min hand i sin och drar mig mot huset.
Tack gode gud, om du nu finns, fast det tror jag inte för vad fan har du gjort mot mig? Det som har hänt kan inte förlåtas, jag kommer aldrig att glömma det, du har inte gjort ett piss för mig, om jag inte är något för dig, då är du fan inget för mig! Iaf, tack gode gud, om du finns fast jag inte tror det, tack gode gud för lillasyster!
Tea, jag saknar dig så mycket!<3 jag skulle göra allt, ALLT för att det skulle vara vi igen! Jag tar din plats när som helt, jag tar din smärta, jag tar allt. om det bara blir vi två igen!<3
Det här är det längsta som någonsin har gått utan att vi har pratat. Och jag vill bara försvinna.
Jag älskar dig bästavän.
itsablogglife
Hand i hand livet ut älskling
trehundrasextiofem dagar.
Idag, min finaste älskade vackra bästavän, har det gått 365 dagar, sedan vi sist sågs.
Och jag sitter här i mitt rum.
Med säkert hundra små ljus runt omkring mig.
På min mjuka matta, den som du brukade borra in ansiktet i, för att den var så mysig som du sa.
Och sterion spelar hallelujah, den fina med jeff buckley.
Regnet piskar mot fönstret, det är mörkt ute, men i gatlyktans sken ser jag dropparna falla, eller snarare kasta sig ner.
Det går ju så fort, så otroligt fort, om man tänker efter.
Och jag kramar din gamla gossehund, ragnar.
som fortfarande luktar du, om man bara sprutar lite av din parfym på.
Och jag kan inte hjälpa det, men jag hatar den här världen.
Den utan dig.
Jag försöker inte ens hålla in dem den här gången.
Tårarna får rinna bäst dem vill.
Jag bryr mig inte längre.
För det har gått ett år, en hel jävla evighet, och jag står kvar.
Helt ensam, helt trasig.
För dagarna går ju så fort.
Det var som igår, och jag vet att alla säger så, men det var verkligen så,
det var som igår när jag satt med mobilen i handen, i mitt rum, och det var mörkt överallt.
Utanför, i rummet, men mest i hjärtat.
Jag kan inte förstå att det här har hänt, att det här nu är min sanning.
Att jag verkligen inte har en bästavän längre.
Eller jag har ju det. Men du är inte här längre.
Du kommer aldrig mer att vara här?
Har jag fattat rätt?
ALL I WANT, IS FOR YOU TO COME BACK BABY! <3
Hur kan det vara såhär?
allt jag vill ha, allt jag behöver, är att se dig andas igen.
Jag minns hur vi brukade säga:
Utan dig, inget mig.
Och jag trodde att det var sant.
Jag trodde verkligen att det alltid skulle få vara vi två, föralltid.
Men det är som det är nu.
Jag måste acceptera det.
Men jag vill bara säga som det är.
Att jag verkligen behövde dig Tea, det gör jag fortfarande!
Du räddade mig, och allt jag har lovat,
det kommer jag att hålla.
Regnet piskar verkligen mot rutan.
Och jag blundar, och bara känner.
Känner allt.
Och det är iskallt.
Utanför, i rummet, men mest i hjärtat.
Din parfym den, hur man nu säger på svenska, men lingers, i hela rummet.
Och det skulle kunna vara så, att du satt precis bredvid.
att du höll i handen, som jag nu håller ett krampaktigt tag om ragnar i.
Det skulle kunna vara så?
Jag önskar så jävla mycket att det var så älskling.
Men jag har hållt mitt löfte, på sätt och vis.
Jag har kämpat, och jag har försökt, i ett år.
Och jag ska klara det ännu längre.
För jag har lovat dig det.
Att göra mitt bästa, och att ge upp, det är inte att göra mitt bästa.
Men trots att ett år har gått
365 dagar
8760 timmar
12 614 400 minuter
så är jag inte van, jag vet inte vad jag ska göra när saknaden blir för stor.
Jag vet inte än, men jag ska ha hela livet på mig att ta reda på det,
och jag tror att Tea kommer att finnas där med mig, i varje steg jag tar,
varesig det är lätt eller svårt.
Jag väljer Tea, jag väljer livet!!!
JAG ÄLSKAR DIG SÅ FRUKTANSVÄRT MYCKET TERÉSE!!<3
Bästavänner för evigt, hand i hand, livet ut, oavsett vad.
always yours truly
itsablogglife
men just idag, bara malin.
bestfriend til' the end
Snabba steg bakom henne, som jagade henne. Hon sprang, han var snabbare.
Det var mörkt och tyst, och när han väl fick tag i henne, var det ingen som hörde henne skrik på hjälp.
♦
Hon var påväg hem från sin faster, sent, men det var bara någon kilometer hem.
Redan när hos steg ut ur huset så kände hon att någon tittade på henne.
Efter någon kilometer hörde hon stegen. Hon sprang, men han hann ikapp henne.
Knuffade ner henne i diket, och där, gjorde han en av det värsta sakerna man kan göra mot en människa.
♦
Anledningen till att jag skriver detta, är för att hedra Tea's minne på ett sätt, om hon hade levt nu, så skulle vi ha pratat om det här, hon skulle varit ledsen, och jag skulle funnits där för henne.
Det var så det skulle ha varit, även om det hade varit jobbigt för båda så skulle det ha varit så!
Den andra anledningen är att jag vill varna er alla.
Det finns sånna här sjuka jävlar i världen, och det är inte så att det bara händer andra, det hände min fina Tea!
Ta vara på er, och era kära. En dag KAN man stå där helt ensam.
♦
Bästavän, jag saknar dig. Tänk hur många gånger jag har skrivit det, sagt det, skrikit det.
Miljontals säkert.
Och det är lika sant om inte mer och mer för varje gång jag säger det, för ju fler gånger jag säger det, desto längre tid har gått sedan jag sist såg dig.
Jag vet inte varför, men just idag vill jag verkligen ha dig här, fast det är en hemsk dag, för dig hjärtat.
Men jag ville vara här för dig idag, när det var jobbigt.
Men nu får jag skriva det här istället, så att du vet att jag inte har glömt det!
Jag vet precis att det var idag, och jag skulle ha funnits där för dig idag, och alla andra dagar, fast mest idag.
Jag vill verkligen att du ska veta det älskling, att jag minns, så att du inte tror att alla sånna här saker försvinner bara för att du är borta. De finns kvar, de är fortfarande viktiga för mig!
DU är fortfarande viktig för mig.
Jag tror att du blir glad när/om du ser det här gumman, för det är en varning för alla, alla ni som läser och kände Tea, eller visste vem hon var, tänk på det här.
Det kan hända vemsomhelst, varsomhelst.
På din jobbigaste dag Tea:
Jag älskar dig, och vi tog oss igenom det här, you did good honey!
Du är fortfarande bäst och jag älskarälskarälskar dig♥
Kom ihåg det mitt hjärta.
Och vet du vad den här hemska, hemska upplevelsen lärde oss?
- Jo att vi omigen kan ta oss över hinder som kan tyckas vara onåbara, om vi bara gör det tillsammans
Tillsammans är vi starkast älskling.
Terése hjärta Malin Bästavänner förevigt!
itsablogglife
SVAR DEL 2
Postat av:
vem är du?:)
2008-07-08 @ 17:18:25Jag är Malin, mer än så vet jag inte än... I'm trying to find out, och resten, får ni bedömma själva!:)
Postat av: L
va vill du bli när du blir stor?
´är utseendet viktigt för dig?
vilken årskurs går du i?
Tycker dina kompisar att de e jobbigt att du saknar tea så mkt? (kanske inte du kan svara på btw) Då kanske inte dom känner att dom räcker till..Fast det är ju klart dom blir ju aldrig som tea.. så dom räcker ju inte riktigt till. Men då kanske man tar avstånd eftersom man vet att du aldrig kommer kunna släppa in någon som tea kanske.. aja, nu blev det grötigt..
din blogg är suverän!
Hej L!
Jag vill bli författare. Jag ska skriva en bok om Tea, kanske publicera mina inlägg här från bloggen.
Nej utseendet är inte speciellt viktigt för mig, jag tycker om att pyssla om mig själv och köpa kläder och så, men hur andra ser ut är upp till dem, jag skulle aldrig dömma något på utséende, det tycker jag är riktigt fel.
Jag ska börja i 2an nu till hösten!
Vilken bra fråga, jaa det gör dem. Och när jag är ledsen så vet de ofta inte hur de ska reagera, för den som kände mig bäst, är ju Tea, det känner inte mig lika bra... jag visar det aldrig, men de vet nog att ingen, förlåt, kommer att duga, inte som Tea gjorde, eller gör iallafall.
Och det är ju så, att jag tar massa avstånd, och jag vet att vissa blir sårade, men jag jobbar på det för jag kan inte leva hela livet på den vänskapen jag och Tea delade, även om jag gärna skulle vilja.
Tack så himla mycket, vilka bra frågor du hade! :)
Tack för den här frågestunden!♥ pussar
Imorgon kommer ett riktigt inlägg antagligen, för exakt två år sedan, imorgon, hände det näst värsta som kunnat hända min fina älskade Tea. Jag kan inte skriva det idag, men imorgon är det dax, på själva årsdagen.
Stort inlägg som sagt imorgon.
itsablogglife
Svaren del 1
Är du och Christoffer fortfarande ihop?
Ja vi är fortfarande ihop:)
Varför har du skrivit så sällan, det verkar som om det har hänt något?
Jag har mått jättedåligt bara...
Har du en "ny" bästa kompis, eller alltså, har du någon annan som du umgås med?
Nej det har jag inte, men jag har ganska många vänner som jag kan umgås med, men sen så är ju Christoffer min bästa vän nu.
Är du och C förlovade än?
Haha oj, att ni kommer ihåg det, nej jag ska bli friskförklarad först och det tar ju sin lilla tid, men det kommer nog att hända, och då får ni veta det, först av alla;)
Hur lång är du och hur mycket väger du?Om du vill berätta såklart...
Jag är 1.74 och väger snart 50 skulle jag tro, jag är sjukt stolt!:)
Tror du att du någonsin kommer att kunna leva ett normalt liv igen, utan Tea?
Jag tror det, jag måste det, för jag kan inte leva såhär hela livet.
Jag kommer att ha ett bra liv, med Tea i hjärta och tanke varje dag, på så sätt lever hon med mig, och iochmed det så lever jag inte utan henne:)
Har du någonsin varit otrogen?
Jag har inte varit det nej, tillit är jätteviktigt för mig, nä otrogen ska man inte vara!
Har du någonsin ljugit för Chrille om något viktigt?
Ja det har jag tyvärr, jag ljög om hur mycket jag åt förut och hur mycket jag tränade och så. Blev arg när han ifrågasatte det, och så. Jag brukade säga saker som "varför litar du inte på mig? Jag ljuger inte!"
Han anade tillslut, men ja jag ljög om viktiga saker, sånna som jag lovat att hålla.
Även idag händer det att jag får panik och säger att jag har ätit.
Har Chrille någonsin sagt att "nej nu klarar jag inte mer, nu är det slut" alltså, har han tröttnat någon gång?
Nu får vi se vad Chrille tycker om att jag säger det här, men ja, han har gjort det.
Det var när jag började fuskada med maten, kilona rasade och jag var verkligen inte mig själv.
Ärligt så behandlade jag honom som skit då, så han fick nog. Det var skärpning eller ingen mer Chrille.
Jag valde... fel kan man säga. Och han också,så vi gjorde slut. Men som tur var fick båda en andra chans,
Jag älskar dig baby:)<3
Anser du dig själv som en förebild?
Nej inte direkt, jag har gjort dumma saker, men samtidigt så har jag skärpt mig, och jag försöker att börja äta normalt och vara normal, jag är en bra förebild på så sätt att jag aldrig ger upp!
Vart handlar du oftast?
Kläder? Oftast på MQ, H&M, Topshop, Mango och Zara,
Vilken mascara gillar du bäst?
Jag änvänder nog nån från isadora tror jag:)
Vilken linje går du?
Sam-sam
Har du träffat någon kändis någon gång?
Ja det har jag väl, kommer inte direkt på någon just nu, jag är inte så intresserad av dem.
Eller jo, jag har sett Paris hilton faktiskt, hon var och shoppade i beverly hills:) men jag "träffade" henne inte.
Vad är viktigast för dig i livet?
Ja du, mycket saker, min blogg där Tea finns kvar, att Christoffer älskar mig, att jag egentligen har ett bra liv om jag bara försöker att komma över det här. Men mest att älskling finns här för mig:) Han är det enda jag har kvar.
Bor du ensam?
Hur gör man för att tycka om sig själv?
Oj jag tror att du frågar fel person, men du måste inse att du inte bara duger som du är, utan att du är bäst. Ingen i ditt liv är viktigare än du, kom ihåg det, men trampa inte på andra för det heller, tänk på att de också är viktiga i sina liv.
Ha kul, lev livet, träffa nya människor så att du känner dig uppskattad, då tycker man om sig själv! :)
Vad har du för planer för framtiden?
Jag måste ta mig ur min anorexi, först och främst, efter det så finns det inget jag inte kan göra. Jag vill göra allt!:)
Jag har börjat fuska med maten, för jag är så himla tjock, jag har börjat gå ner ganska mycket i vikt, och mamma verkar inte se det, ska jag berätta för henne, för en del av mig vill berätta för jag vet vad sånt här kan leda till, och en annan del av mig vill bara fortsätta! SNÄLLA HJÄLP!!
Berätta det för henne nu! På en gång. Annars hamnar du i det här träsket, och visst man kanske blir smal, men man förlorar sina vänner, man sliter isär sin familj, och främst av allt, så förlorar du dig själv på vägen.
Det tar år att plocka upp alla pusselbitar sen, om man ens någonsin hittar dem, vissa går tyvärr förlorade...
Berätta för henne, och sluta, du är så fin som du är, jag lovar, så lova mig det nu, att du berättar för dig mamma så att ni kan ta tag i det här. Lycka till gumman!
Har du rökt någon gång?
Japp, förut gjorde jag det ganska ofta, men inte nu längre, ibland när jag är riktigt ledsen så kan jag göra det, det lugnar ju lite... inte bra jag vet.
Har du blivit misshandlad?
Nej, som tur är:)
Berätta en hemlighet?
Jag har en tvillingsyster som bor hos min pappa i U.S.A och ibland när jag inte skriver på ett tag så är det pågrund av att jag är där i NY och bor med dem...
Vad har du för hobby?
Långdistanslöpning<3Så himla lugnande!
Om du fick bo i ett annat land, vilket skulle det vara då? Och varför?
I usa, där trivs jag nog bättre än här.
Vem älskar du mest av allt?
Tea, utan tvekan. Fast hon inte får finnas till längre så har jag henne i tankarna hela tiden, varje dag, hon finns med mig.
Och jag kommer alltid att älska mig bästavän.
Förut brukade vi säga tills döden skiljer oss åt, men vi har lärt oss att det finns större saker än döden.
Bästavänner, no matter what. Inte ens döden kunde skilja oss åt!
Tack för idag, resten kommer imorgon, jag trodde inte att jag skulle hinna få så många frågor, tack för att ni finns!
itsablogglife
