itsablogglife

Tät dimma omsluter hela världen när jag tittar ut genom fönstret. Det enda man ser är små ljusbollar, jag vet att det är gatlyktorna, men ändå. Det känns magiskt.

Jag trycker försiktigt fingertopparna mot glaset, som för att komma nära. Och tänker på hur annorlunda allt skulle kunna vara.

åååhh saknar maskrosorna, saknar dig...

♥

Det finns så mycket jag ville säga dig Tea, så mycket som borde ha sagts under den här evigheten vi varit åtskiljda.
Jag hatar det faktum att det finns tusentals ord kvar som vi kunde ha pratat, och miljoner tankar vi kunde ha delat, om inget av det här hade hänt.
Jag saknar henne så fruktansvärt mycket, alldeless för mycket.
♥

Hittade ett gammalt block idag, eller hittade och hittade det låg i lådan som jag nästan aldrig törs öppna. För där finns allt som är ett konkret bevis på att du har funnits. Dina skrivböcker, där man kan se vart du tryckt ner pennan, allt du klottrat ner och så.

Du skrev ner mycket, du skrev så fina saker älskling... fastnade för en sak du skrev: gråt inte för att jag lämnade dig, le för att jag var där. Skrivet av dig i 6:an eller något. Det gick rakt in i hjärtat, och det måste ju varit helt och hållet riktat åt mig, det fick mig att fortsätta lite till, tack för det bästis.

Blev så otroligt rörd över andra saker som stod. Att jag var allt och massa massa annat. Tårarna rinner just nu, för jag är SÅ JÄVLA STOLT över att vara din bästa vän! Jag är så otroligt fruktansvärt stolt, så ödmjuk inför livet just nu. Älskar dig mer och mer för varje dag tea, du lär mig varje dag och du var en sån fantastisk person, är så glad, så tacksam över att ha fått känna dig, att du valde mig.

Varje gång det känns som att det bästa vore att ge upp hjälper du mig, så att jag klarar det lite till.

Till mina fina läsare, ta vara på det ni har, men gå inte genom livet och var rädda att förlora det ni har, man måste leva också. Det som händer det händer. Oftast har vi ingen kontroll och vad som än kommer i vår väg så klarar vi det, kom ihåg det. Vi är så mycket starkare än vi tror, det har jag lärt mig!

Puuuuss, itsablogglife