Du var mitt allt, du var hela min värld.
Jag viskar tyst orden till dig, och undrar om du kan höra. Om mina ord, mina tankar, kan gå igenom jorden.
Kan du höra mig? Eller är du för långt borta...
Egentligen ska jag vara hemma nu.
Hemma och bygga upp kroppen. Hemma och vila.
Antagligen sitta vid TV:n och slötitta på något program som jag egentligen inte bryr mig ett skit om.
Antagligen bläddra förbi FRIENDS och börja gråta för att jag är så fruktansvärt ensam och så otroligt trasig när Tea inte finns kvar.
Huset är redan städat. Mycket kan göras när fina Christoffer hjälper till och när ingen är hemma.
Halva natten kan man stå och skura köksgolvet, tvätta trasmattorna, tömma diskmaskinen och damsuga vardagsrummet och trappen.
Man kan göra det om man är helt ensam för att Christoffer är hemma hos sig, när alla andra är borta, när doften och minnena av Tea kryper för långt in i Malin så att det tar stop.
Jag sa aldrig att det var så, men ni fattar va.
Egentligen ska jag vara hemma och vila.
Men det finns en sak jag måste göra.
Solen har börjat gå ner och jag smyger iväg till Tea. Som vanligt märker jag att jag börjar dra benen efter mig så fort jag går utanför dörren.
Men när grinden slås upp på vid gavel och jag ser maskrosplatsen där, alldeless vid stranden springer jag.
Det fortaste jag kan och jag stannar inte förrens jag står precis framför.
Jag lägger mig precis bredvid, och tanken slår mig, att nästan ett år har gått.
Ett år. Hur mycket ska jag behöva klara mer. Jag vill ha Tea, jag vill jag vill jag vill jag vill ha TEA!
Nunununununununu!
Smärtan och sorgen sliter liksom i mig. Och det gör ont, ont.
Jag önskar att hon var här, och viskade fina ord i mitt öra, inte sånna där som man hör varje dag, utan sånna som går rakt in i hjärtat.
Jag saknar min bästavän. Och jag ligger där, hos henne. Och jag viskar fina ord till henne. Eftersom att hon aldrig mer ska få viska fina ord till mig så gör jag det. Allt som hon ska veta.
Och jag hoppas att hon kan höra dem.
Jag vill att de ska nå hennes hjärta, jag vill att hon ska vara glad och jag vill att hon ska älska mig. Mest.
Det vet jag att hon gjorde också. Eller gör. Hon gör det.
Tea var mitt allt, hon var hela min värld.
Och medans jag viskar fina saker så kan jag ibland känna som om hon fortfarande finns kvar här hos mig.
Och sanningen är att hon finns kvar i hjärtat, i mitt hjärta, så länge jag har henne kvar där så finns hon alltid med mig.
Jag älskar dig Tea. Det finns inte ord för just hur mycket. Men jag är stolt över den personen du var och är.
Du har alltid varit bäst i mina ögon, och inget kan ändra det.
Ta vara på era fina vänner, man vet aldrig hur länge de finns kvar.
Jag ÄLSKAR DIG TEA♥ Hela den här dagen, hela det här livet är piss utan dig!
itsablogglife
Jag har saknat er, massor
Guess who's back.
Nu är jag hemma igen. Åh vad jag har saknat er!
Fina fina älsklingar!
Jag har inte riktigt tid att skriva just nu, men jag ville bara höra av mig, för jag vet att ni bryr er!
Och jag älskar er så himla mycket. Alla som kommenterar så jäkla fint, men även de som inte gör de, men som läser och som jag vet bryr sig.
Favorit bild på mig och älsklingen. Visst är han finast i världen?
Jag har ju som sagt varit inlagd och det har varit en massa tjafs för att jag skulle få åka hem.
Sedan kom jag hem och så var det precis som jag hade lämnat det.
Ingen mat i kylen, döda blommor.
= Ingen mamma eller jennifer för de hade stannat hos en släkting i malmö.
Jag har iallafall Christoffer.
Jag måste gå, men vi hörs sen, älskar er, puss.
Och Tea, jag älskar dig mest!
itsablogglife
Nu är jag hemma igen. Åh vad jag har saknat er!
Fina fina älsklingar!
Jag har inte riktigt tid att skriva just nu, men jag ville bara höra av mig, för jag vet att ni bryr er!
Och jag älskar er så himla mycket. Alla som kommenterar så jäkla fint, men även de som inte gör de, men som läser och som jag vet bryr sig.
Favorit bild på mig och älsklingen. Visst är han finast i världen?
Jag har ju som sagt varit inlagd och det har varit en massa tjafs för att jag skulle få åka hem.
Sedan kom jag hem och så var det precis som jag hade lämnat det.
Ingen mat i kylen, döda blommor.
= Ingen mamma eller jennifer för de hade stannat hos en släkting i malmö.
Jag har iallafall Christoffer.
Jag måste gå, men vi hörs sen, älskar er, puss.
Och Tea, jag älskar dig mest!
itsablogglife
Christoffer här igen, sista inlägget i promise!;)
Christoffer här igen, Malin får komma hem imorgon!:)
Hon tyckte att det var bra att jag skrev här, och hon tyckte att jag skulle skriva en gång till så att ni får lära känna mig lite bättre haha.
Det kanske ni tycker är jättetråkigt men jag gillar fan att skriva här så nu blir det ett till inlägg från mig.
Malin har typ lovat att skriva imorgon så då får ni tillbaka den bästa.
Hon har fått några frågor mailade om mig, och till mig sen igår, så jag tänkte svara på dem nu.
Vad gillar du mest med Malin? Tror du verkligen att ni två kommer att hålla? Jag menar inget elakt, det är bara det att ni är ju så unga så oddsen är ju inte på er sida direkt.
Jag tycker om att hon är så ärlig, och så stark även om hon inte tror det själv. Sedan finns det ju alltid det där som man inte riktigt kan sätta fingret på, som är för härlig bara. Hon är den bästa personen jag känner.
Och låt mig säga såhär, jag och Malin har lovat superlänge, att den dagen hon blir friskförklarad, så kommer vi att förlova oss. Och det kanske ni tycker låter dumt, men jag vill vara med Malin hela livet och jag har turen att ha hittat någon som vill vara med mig, och inte bara någon, utan den finaste.
Jag har läst Malins blogg ända sen hon började, och då handlade nästan alla inlägg om hur sviken hon kände sig av dig, hon var verkligen förstörd, hur fick du henne att förlåta dig och hur förlät du henne?
Jag vet inte, det är inte så länge sen men det känns som länge sedan.
Ni vet ju inte alla omständigheterna kring oss, men det berodde ganska mycket på att Malin aldrig trodde på oss, hon var så himla osäker på sig själv. Men nu är det annorlunda.
Hur hon förlät mig det måste ni kanske fråga henne, men jag är glad att hon gjorde det.
Och hur jag förlät henne, ja. Det låter som något man bara säger, men jag fattade att det låg i hennes osäkerhet som gjorde så att jag blev sårad, och då kunde jag ju inte bara stå där längre och se på när hon mådde dåligt.
Och när Tea dog så blev det verkligen uppenbart att någon var tvungen att se efter henne, och eftersom att jag fortfarande älskade henne så ville jag vara den personen.
Hur var det i Thailand Christoffer?:D
Haha tackar som frågar det var nice^^
Vilka brukar du hänga med?
Jag har ju mina grabbar, men jag hänger mest med Eric, som typ var ihop med Tea när hon dog, om ni har hört talas om honom, och sen är ju Malin min bästa vän.
Vad tycker du(chrille) om malins familj?
Ja, den bästa i den familjen är ju Malin själv. Hennes lillasyster Jennifer är så jäkla goo, och hennes mamma brukar jag inte uttala mig om. Men jag vet att Malin skulle behöva en riktig mamma och det är synd att hon inte kan vara det. Men det är väl som det är.
Om du christoffer fick ändra något med malin, vad skulle det vara då?
Då skulle jag christoffer ändra så att Tea inte var död. Att malin ska bli frisk behöver jag inte önska, det kommer att hända, det vet jag. Men Tea kommer aldrig tillbaka.
Så det var alla frågor jag har fått in, om det är något annat kan ni ju kommentera, men Malin kommer som sagt hem imorgon så då tar hon över bloggandet igen, men jag kommer att svara ändå.
Kramar, och tack för att ni stått ut med mig.
/Christoffer
Hon tyckte att det var bra att jag skrev här, och hon tyckte att jag skulle skriva en gång till så att ni får lära känna mig lite bättre haha.
Det kanske ni tycker är jättetråkigt men jag gillar fan att skriva här så nu blir det ett till inlägg från mig.
Malin har typ lovat att skriva imorgon så då får ni tillbaka den bästa.
Hon har fått några frågor mailade om mig, och till mig sen igår, så jag tänkte svara på dem nu.
Vad gillar du mest med Malin? Tror du verkligen att ni två kommer att hålla? Jag menar inget elakt, det är bara det att ni är ju så unga så oddsen är ju inte på er sida direkt.
Jag tycker om att hon är så ärlig, och så stark även om hon inte tror det själv. Sedan finns det ju alltid det där som man inte riktigt kan sätta fingret på, som är för härlig bara. Hon är den bästa personen jag känner.
Och låt mig säga såhär, jag och Malin har lovat superlänge, att den dagen hon blir friskförklarad, så kommer vi att förlova oss. Och det kanske ni tycker låter dumt, men jag vill vara med Malin hela livet och jag har turen att ha hittat någon som vill vara med mig, och inte bara någon, utan den finaste.
Jag har läst Malins blogg ända sen hon började, och då handlade nästan alla inlägg om hur sviken hon kände sig av dig, hon var verkligen förstörd, hur fick du henne att förlåta dig och hur förlät du henne?
Jag vet inte, det är inte så länge sen men det känns som länge sedan.
Ni vet ju inte alla omständigheterna kring oss, men det berodde ganska mycket på att Malin aldrig trodde på oss, hon var så himla osäker på sig själv. Men nu är det annorlunda.
Hur hon förlät mig det måste ni kanske fråga henne, men jag är glad att hon gjorde det.
Och hur jag förlät henne, ja. Det låter som något man bara säger, men jag fattade att det låg i hennes osäkerhet som gjorde så att jag blev sårad, och då kunde jag ju inte bara stå där längre och se på när hon mådde dåligt.
Och när Tea dog så blev det verkligen uppenbart att någon var tvungen att se efter henne, och eftersom att jag fortfarande älskade henne så ville jag vara den personen.
Hur var det i Thailand Christoffer?:D
Haha tackar som frågar det var nice^^
Vilka brukar du hänga med?
Jag har ju mina grabbar, men jag hänger mest med Eric, som typ var ihop med Tea när hon dog, om ni har hört talas om honom, och sen är ju Malin min bästa vän.
Vad tycker du(chrille) om malins familj?
Ja, den bästa i den familjen är ju Malin själv. Hennes lillasyster Jennifer är så jäkla goo, och hennes mamma brukar jag inte uttala mig om. Men jag vet att Malin skulle behöva en riktig mamma och det är synd att hon inte kan vara det. Men det är väl som det är.
Om du christoffer fick ändra något med malin, vad skulle det vara då?
Då skulle jag christoffer ändra så att Tea inte var död. Att malin ska bli frisk behöver jag inte önska, det kommer att hända, det vet jag. Men Tea kommer aldrig tillbaka.
Så det var alla frågor jag har fått in, om det är något annat kan ni ju kommentera, men Malin kommer som sagt hem imorgon så då tar hon över bloggandet igen, men jag kommer att svara ändå.
Kramar, och tack för att ni stått ut med mig.
/Christoffer
Christoffer här
Hej det är Christoffer, Malins pojkvän, fast det visste ni kanske?:)
Malin är INTE död, hon har blivit inlagd på sjukhus, hon har fått blindtarmsinflammation.
Det är ingen fara med henne, hon opererades förr förra onsdagen, för ungefär en och en halv vecka alltså.
Nu är hon bara kvar på sjukhuset eftersom att de kollar hennes värden och så.
Jag vet inte hur de gör i vanliga fall men Malin ska stanna där tills imorgon tidigast eftersom att läkarna är oroliga för hennes vikt.
Sedan har hon ju varit dålig på att äta när jag var borta så hon var helt uttorkad när hon kom in.
Så de var lite oroliga, men allt gick bra och hon kommer att bli helt okej.
Egentligen brukar jag inte skriva här ju, men ni var så jävla oroliga, så jag tänkte att jag måste berätta.
Det är så jäkla nice att ni bryr er så mycket om Malin, hon behöver det vet ni.
Hon vill vara stark och många ser henne som jättestark, så hon känner alltid press av sånt.
Alltså hon får inte press av er, utan av andra i hennes omgivning.
Men jag vet att det betyder mycket för henne när ni bryr er, ni är great!♥ Jag har lästa egenom alla kommentarer och jag har fan inte sett en enda taskig, det är bra att ni låter bli det.
Nu när jag ändå är här så tänkte jag svara på lite frågor som jag vet att ni undrar över, är det något annat kan ni fråga.
Jag heter som sagt Christoffer, jag går i samma skola som Malin i hennes parallellklass, 2a.
Jag och Malin blev ihop igen efter ett ganska långt uppbrott och jag är så jävla glad för att vi hittade varandra igen.
Malin tror ofta att hon är jobbig eller en börda men det är så jäkla långt från sanningen som man kan komma. Hon skriver också ofta om hur mycket hon behöver mig, men ni får ju aldrig se den andra sidan, min alltså.
Jag är sjukt beroende eller vad man säger, av Malin. Hon är det bästa jag har, och hon lyser upp mig värld, på riktigt. Jag älskar verkligen henne, det är sjukt hur mycket hon betyder för mig, jag kan liksom inte förklara.
Och det här med Tea, det är verkligen det värsta som någonsin skulle kunna hända Malin.
Hon och Tea var världens bästa vänner, jag har verkligen, helt ärligt inte sett någon liknande relation.
Och det är verkligen med sorg i hjärtat som jag ser Malin kämpa med saknaden varje dag.
Hon förtjänar inte det här, hon har varit med om tillräckligt kan man tycka liksom.
Och Tea var också en jäkligt fin tjej. Så himla omtänksam och rar. Jag önskar verkligen att hon fanns kvar här för Malin, det är vissa saker som jag inte räcker till med. Men det är som det är, och Malin är så jäkla bra, och hon hedrar verkligen Teas minne så jävla bra, men det är jobbigt, Malin kan må så sjukt dåligt vissa dagar och jag hatar när jag inte kan hjälpa, för vissa dagar vill hon bara ha Tea. Hon behöver Tea och det är så jäkla orättvist att just Malins bästa vän skulle dö. Malin har verkligen varit med om mycket, för mycket.
Hon har det inte lätt hemma, med hennes mamma och så. Hennes Pappa bor i Usa och bryr sig inte ett skit om henne, det han inte fattar är att han går misste om världens bästa tjej.
Nu ska jag dra och hälsa på Malin, om jag kommer in efter besökstiden, men jag får svara på andra frågor någon annan gång, det är bara att maila eller kommentera.
Ha det bra, nu har ni fått "snacka" så att säga med Malins töntiga pojkvän, vi hörs, pusspuss
Chrille
BÄSTAVÄN,
Tack för alla kommentarer. Ni är guld värda vet ni det?
Jag skulle vilja komma i kontakt med en anonym läsare som alltid skriver 'emma'
Det verkar som om du verkligen förstår mig, och om du har lust så kan du väl kontakta mig på:
[email protected]
Det kan alla som har några frågor eller om ni bara vill prata lite.
Mina vänner, det har hänt lite grejer.
Därför har jag inte bloggat.
Jag tänkte publicera ett inlägg från min dagbok som jag skrev för 2år sedan, när min anorexi var som värst.
Onsdag
Snälla inte mer nu, inte mer mat, inga mera drycker. Jag är redan fet. Jag behöver inget mer!
Snälla sluta kämpa för mig, jag är frisk, ser ni inte det! FRISK!
Nästan iallafall, förutom att jag är sjukt överviktig!
Varför ser jag ut såhär? Och varför mår jag såhär!
Det är ändå rätt åt mig, jag förtjänar inte att må bra. Vet ni vad jag förtjänar? att bara försvinna. Jag förstör för allt och alla. Ingen behöver mig, även om de tror det.
Varför försöker de över huvud taget. Jag är hopplös hemsk och förskräcklig. USCH JAG HATAR MIG SJÄLV!
Varför lever jag ens, jag bidrar inte med något. Jag är en tjockis som inte är värd ett skit.
Hur kan en sak som ska få en att må så himla bra slå slint och bli ännu värre.
10 kilo från min feta kropp är borta, ändå är jag fetare än någonsin!
Vad är det för fel på mig!
1.67 cm 45 kilo. Varför kan jag inte få vara normal, som alla andra!
Jag önskar att jag inte fanns.
Det där var alltså för 2 år sedan. Det är sjukt att de orden har varit mina egna. Att jag har hatat mig själv så mycket.
Jag var bara 13-14 år under den här tiden. Jag var så liten, och visste så lite om världen också.
Och nu vet jag vad vissa av er tänker, "Vad vet HON om livet, som bara är 16 år"
Men jag vet.
Jag vet verkligen.
Have I told you I ache. In my soul and my heart. Everything I feel, is for you. I ache for you. I love you.
Idag är en jobbig dag.
Jag vill verkligen inte vara utan Tea mer.
Jag vill att hon ska komma tillbaka och ta hand om mig. Jag vill vara liten igen.
Och trygg.
Christoffer är med sin familj i Thailand. Han kommer hem imorgon.
När han inte är här heller så går jag nästan under.
Och jag gör dumma saker, förlåt alla jag sårar, förlåt för att jag förstör!
Jag är bara så himla ledsen. Gråter just nu.
Jag är så sjukt ensam.
Jag har inte ätit på två dagar. Bara lite vatten. Tre kilo, på två dagar.
Ju längre jag är utan, desto svårare är det att komma igång igen.
Anorexin som länge legat och halvslumrat har nu vaknat. Och han skriker, skriker.
Men jag ska äta. Nu!
Så här får det inte vara, men mamma och jennifer är bortresta och det finns inte ens någon mat.
Men något måste jag ju äta. Rösten kan inte ha rätt!
Anledningen till att jag skriver det här, är att jag vet att Christoffer kommer att läsa det, och jag vågar inte berätta själv. Jag vet att han kommer att hålla om mig, hårt och säga att han älskar mig. Precis som jag vill att han ska.
Kom hem älskling, jag är helt lost utan dig.
Och till dig, Tea.
Jag älskar dig mest. Men jag sviker dig alltid! FÖRLÅT!
Du svek aldrig och jag önskar att jag kunde säga att jag var likadan.
Men jag är inte det.
Men om du inte hade försvunnit så hade jag nog varit frisk nu. Jag skyller inte på dig, inte alls älskling!
Men jag saknar dig, och jag har glömt ditt hemnummer och jag är ledsen och ensam och saknar dig pissmycket.
Jag älskar dig så helvetes mycket. Vissa dagar är det lättare men nu känner jag att en jobbig period är påväg.
Kan du inte komma tillbaka. Snart dör jag!
På insidan iallafall.
Snälla fina söta bästavän, jag älskar dig så himla mycket, och det har blivit väldigt mycket om christoffer i bloggen, och väldigt lite du. Som om jag har glömt dig.
Aldrig, säger jag bara. Aldrig.
Jag luktar fortfarande på din nalle innan jag går och lägger mig.
Jag pussar fortfarande bilden av dig på mitt skrivbord innan jag går till skolan.
Jag lyssnar fortfarande på I don't matter med akon, och gråter,för den känns inte som när vi lyssnade på den.
Jag smörjer fortfarande in mig med din kokosnötcream efter duschen, då kan jag lukta som du.
Jag använder alltid vårt vänskapshalsband, och ibland när jag är ledsen lägger jag mig på golvet och kramar om din pyjamaströja som du hade här hos mig.
Jag drömmer fortfarande om dig. Jag har fortfarande min väska på andra sätet på bussen. Ingen sitter där när du inte får finnas till.
Jag läser fortfarande dina anteckningar, även om de bara handlar om ekosystemet och mineralämnen.
Du har skrivit det.
Du är fortfarande min bästavän, jag älskar fortfarande dig.
Jag hälsar fortfarande på dig en gång i veckan minst.
Jag tänker fortfarande på dig hela tiden, och det gör fortfarande lika ont att tänka på att du inte längre finns här.
Så förlåt för allt dumt, förlåt för all skit.
Men å andra sidan måste jag leva utan dig nu Tea, du slipper vara utan den vackraste människan i hela världen, jag försöker bara överleva.
Det är inte lätt utan dig!
KOM TILLBAKA ÄLSKLING! BÄSTAVÄN JAG SAKNAR DIG
itsablogglife
Jag skulle vilja komma i kontakt med en anonym läsare som alltid skriver 'emma'
Det verkar som om du verkligen förstår mig, och om du har lust så kan du väl kontakta mig på:
[email protected]
Det kan alla som har några frågor eller om ni bara vill prata lite.
Mina vänner, det har hänt lite grejer.
Därför har jag inte bloggat.
Jag tänkte publicera ett inlägg från min dagbok som jag skrev för 2år sedan, när min anorexi var som värst.
Onsdag
Snälla inte mer nu, inte mer mat, inga mera drycker. Jag är redan fet. Jag behöver inget mer!
Snälla sluta kämpa för mig, jag är frisk, ser ni inte det! FRISK!
Nästan iallafall, förutom att jag är sjukt överviktig!
Varför ser jag ut såhär? Och varför mår jag såhär!
Det är ändå rätt åt mig, jag förtjänar inte att må bra. Vet ni vad jag förtjänar? att bara försvinna. Jag förstör för allt och alla. Ingen behöver mig, även om de tror det.
Varför försöker de över huvud taget. Jag är hopplös hemsk och förskräcklig. USCH JAG HATAR MIG SJÄLV!
Varför lever jag ens, jag bidrar inte med något. Jag är en tjockis som inte är värd ett skit.
Hur kan en sak som ska få en att må så himla bra slå slint och bli ännu värre.
10 kilo från min feta kropp är borta, ändå är jag fetare än någonsin!
Vad är det för fel på mig!
1.67 cm 45 kilo. Varför kan jag inte få vara normal, som alla andra!
Jag önskar att jag inte fanns.
Det där var alltså för 2 år sedan. Det är sjukt att de orden har varit mina egna. Att jag har hatat mig själv så mycket.
Jag var bara 13-14 år under den här tiden. Jag var så liten, och visste så lite om världen också.
Och nu vet jag vad vissa av er tänker, "Vad vet HON om livet, som bara är 16 år"
Men jag vet.
Jag vet verkligen.
Have I told you I ache. In my soul and my heart. Everything I feel, is for you. I ache for you. I love you.
Idag är en jobbig dag.
Jag vill verkligen inte vara utan Tea mer.
Jag vill att hon ska komma tillbaka och ta hand om mig. Jag vill vara liten igen.
Och trygg.
Christoffer är med sin familj i Thailand. Han kommer hem imorgon.
När han inte är här heller så går jag nästan under.
Och jag gör dumma saker, förlåt alla jag sårar, förlåt för att jag förstör!
Jag är bara så himla ledsen. Gråter just nu.
Jag är så sjukt ensam.
Jag har inte ätit på två dagar. Bara lite vatten. Tre kilo, på två dagar.
Ju längre jag är utan, desto svårare är det att komma igång igen.
Anorexin som länge legat och halvslumrat har nu vaknat. Och han skriker, skriker.
Men jag ska äta. Nu!
Så här får det inte vara, men mamma och jennifer är bortresta och det finns inte ens någon mat.
Men något måste jag ju äta. Rösten kan inte ha rätt!
Anledningen till att jag skriver det här, är att jag vet att Christoffer kommer att läsa det, och jag vågar inte berätta själv. Jag vet att han kommer att hålla om mig, hårt och säga att han älskar mig. Precis som jag vill att han ska.
Kom hem älskling, jag är helt lost utan dig.
Och till dig, Tea.
Jag älskar dig mest. Men jag sviker dig alltid! FÖRLÅT!
Du svek aldrig och jag önskar att jag kunde säga att jag var likadan.
Men jag är inte det.
Men om du inte hade försvunnit så hade jag nog varit frisk nu. Jag skyller inte på dig, inte alls älskling!
Men jag saknar dig, och jag har glömt ditt hemnummer och jag är ledsen och ensam och saknar dig pissmycket.
Jag älskar dig så helvetes mycket. Vissa dagar är det lättare men nu känner jag att en jobbig period är påväg.
Kan du inte komma tillbaka. Snart dör jag!
På insidan iallafall.
Snälla fina söta bästavän, jag älskar dig så himla mycket, och det har blivit väldigt mycket om christoffer i bloggen, och väldigt lite du. Som om jag har glömt dig.
Aldrig, säger jag bara. Aldrig.
Jag luktar fortfarande på din nalle innan jag går och lägger mig.
Jag pussar fortfarande bilden av dig på mitt skrivbord innan jag går till skolan.
Jag lyssnar fortfarande på I don't matter med akon, och gråter,för den känns inte som när vi lyssnade på den.
Jag smörjer fortfarande in mig med din kokosnötcream efter duschen, då kan jag lukta som du.
Jag använder alltid vårt vänskapshalsband, och ibland när jag är ledsen lägger jag mig på golvet och kramar om din pyjamaströja som du hade här hos mig.
Jag drömmer fortfarande om dig. Jag har fortfarande min väska på andra sätet på bussen. Ingen sitter där när du inte får finnas till.
Jag läser fortfarande dina anteckningar, även om de bara handlar om ekosystemet och mineralämnen.
Du har skrivit det.
Du är fortfarande min bästavän, jag älskar fortfarande dig.
Jag hälsar fortfarande på dig en gång i veckan minst.
Jag tänker fortfarande på dig hela tiden, och det gör fortfarande lika ont att tänka på att du inte längre finns här.
Så förlåt för allt dumt, förlåt för all skit.
Men å andra sidan måste jag leva utan dig nu Tea, du slipper vara utan den vackraste människan i hela världen, jag försöker bara överleva.
Det är inte lätt utan dig!
KOM TILLBAKA ÄLSKLING! BÄSTAVÄN JAG SAKNAR DIG
itsablogglife
