påsk
molnen skingras, och däruppe, där finns du.
det är en evig strid, att försöka att övertyga mig själv att jag vill gå vidare när min hjärna ibland säger något helt annat.
jag läste en kommentar, där det stod att jag kanske aldrig kommer att gå vidare, och jag tar absolut inte illa upp på något sätt,för det kan ligga något i det, men det beror också på vilken definition man har av att gå vidare.
För mig att gå vidare är det helt enkelt att kunna tänka på tea utan att vilja gråta och utan att vilja dö. och den dagen är här.
Jag vill inte dö, och när jag skriver, som tyvärr inte har varit ofta, det har varit när jag har mått dåligt. Jag mår inte så dåligt varje dag.
jag tror inte att jag någonsin kommer att "inte ha" de svåra dagarna även om jag vet att jag borde.
för tea betydde och betyder allt för mig.
hon var allt, och ni som inte kände henne som jag gjorde, vet inte hur det är. För hon var mitt allt, det jag levde för och den enda jag hade.
så, jag tar inte illa upp, men som sagt så har jag börjat gå vidare väldigt bra, bara det att ni ser bara mina dåliga dagar.
så nu vet ni.
idag har det varit en ganska bra dag, jag fick inte i mig någon middag, men dagen är ju inte slut än.
jag saknar min bästavän som alltid fanns där.
nu ska jag till tea och lägga fina blommor. för det förtjänar hon, och jag har saker att berätta för min älskling.
tack för kommentarera föresten, jag uppskattar alla.
ha en fin påsk också fina läsare, jag ska till bästavän, fan vad det låter konstigt, men nu är det som det är.
itsablogglife
krångel
svarar på kommentarer och så då.
pussar.
itsablogglife
Will I ever live again?
och varje andetag, det var för dig.
Jag försöker att ta mig igenom varje dag, vissa dagar är det lättre, andra inte. Idag är det inte lätt.
Jag önskar att du var här, vi skulle sitta på bryggan utanför ditt hus, och du skulle ha på dig dina enorma solglasögon. Jag saknar allt med dig, och det går knappt en sekund utan att jag tänker på dig. Jag älskar dig Tea!<3
♥
Jag satt i skolan, på bänken i myshörnan. Solen sken mjukt genom persienerna och skapade ett randigt ljus i hela rummet.
min ipod viskar vackra sånger i mitt öra. sedan hör jag det:
See I thought love was black and white
That it was wrong or it was right
But you ain't leaving without a fight
And I think I am just as torn inside
'Cos I don't know who I am, who I am without you
All I know is that I should.
Jag vet inte vad som hände, men tårarna kröp sig på långsamt. Jag spände mig i hela kroppen, försökte att stålsätta mig för smärtan, men jag borde veta vid det här laget att det inte går.
Fort som fan in på toaletten, och låter det brista. Tårarna rinner utan kontroll, jag får panik och hulkar som ett litet barn. Mascaran smetas ut till obefintlighet medan den värsta ångesten börjar avta.
försöker att andas lugnt igen, fast jag nästan inte kommer ihåg hur.
tårarna fortsätter att rinna, men annorlunda på något sätt. den här gången kan jag känna varför. innan var jag ledsen för att saker var som de var. nu känner jag, jag saknar tea, jag saknar hur hon skrattade och hennes skämt. jag kommer ihåg henne precis som om jag träffade henne igår.
Jag saknar henne något fruktansvärt, och jag undrar om jag någonsin kommer att överleva, alltså leva på riktigt igen, utan henne.
itsablogglife
Catching up
Hejsan!
Slinkade just in på din blogg och måste säga att jag tycker att du verkar vara väldigt stark som person. Jag skulle aldrig kunna föreställa mig att sitta i den situationen du sitter i. Det är så sjukt att människor kan göra något så hemsk mot en människa. Fortsätt kämpa på =)
VIlle bara slinka in med en lite kommentar!
Kram
Linn
Anyway. Jag har varit dålig på att skriva. Förlåt för jag vet att det är många som undrar, och på ett sätt är jag skyldig er att berätta. Nu är jag igång igen iallafall!<3
Ny börjar det komma inlägg ialafall.
yours truly.
itsablogglife
