itsablogglife

molnen skingras, och däruppe, där finns du.

det är en evig strid, att försöka att övertyga mig själv att jag vill gå vidare när min hjärna ibland säger något helt annat.

jag läste en kommentar, där det stod att jag kanske aldrig kommer att gå vidare, och jag tar absolut inte illa upp på något sätt,för det kan ligga något i det, men det beror också på vilken definition man har av att gå vidare.

För mig att gå vidare är det helt enkelt att kunna tänka på tea utan att vilja gråta och utan att vilja dö. och den dagen är här.
Jag vill inte dö, och när jag skriver, som tyvärr inte har varit ofta, det har varit när jag har mått dåligt. Jag mår inte så dåligt varje dag.
jag tror inte att jag någonsin kommer att "inte ha" de svåra dagarna även om jag vet att jag borde.
för tea betydde och betyder allt för mig.
hon var allt, och ni som inte kände henne som jag gjorde, vet inte hur det är. För hon var mitt allt, det jag levde för och den enda jag hade.
så, jag tar inte illa upp, men som sagt så har jag börjat gå vidare väldigt bra, bara det att ni ser bara mina dåliga dagar.
så nu vet ni.

idag har det varit en ganska bra dag, jag fick inte i mig någon middag, men dagen är ju inte slut än.
jag saknar min bästavän som alltid fanns där.

nu ska jag till tea och lägga fina blommor. för det förtjänar hon, och jag har saker att berätta för min älskling.

tack för kommentarera föresten, jag uppskattar alla.

ha en fin påsk också fina läsare, jag ska till bästavän, fan vad det låter konstigt, men nu är det som det är.

itsablogglife