Hand i hand livet ut älskling

trehundrasextiofem dagar.



Idag, min finaste älskade vackra bästavän, har det gått 365 dagar, sedan vi sist sågs.

Och jag sitter här i mitt rum.
Med säkert hundra små ljus runt omkring mig.
På min mjuka matta, den som du brukade borra in ansiktet i,
för att den var så mysig som du sa.
Och sterion spelar hallelujah, den fina med jeff buckley.
Regnet piskar mot fönstret,
det är mörkt ute, men i gatlyktans sken ser jag dropparna falla, eller snarare kasta sig ner.
Det går ju så fort, så otroligt fort, om man tänker efter.
Och jag kramar din gamla gossehund, ragnar.
som fortfarande luktar du, om man bara sprutar lite av din parfym på.

Och jag kan inte hjälpa det, 
men jag hatar den här världen.
Den utan dig.
Jag försöker inte ens hålla in dem den här gången.
Tårarna får rinna bäst dem vill.
Jag bryr mig inte längre.
För det har gått ett år,
en hel jävla evighet, och jag står kvar.
Helt ensam, helt trasig.

För dagarna går ju så fort.
Det var som igår, och jag vet att alla säger så, men det var verkligen så,
det var som igår när jag satt med mobilen i handen, i mitt rum, och det var mörkt överallt.
Utanför, i rummet, men mest i hjärtat.

Jag kan inte förstå att det här har hänt,
att det här nu är min sanning.
Att jag verkligen inte har en bästavän längre.
Eller jag har ju det. Men du är inte här längre.
Du kommer aldrig mer att vara här?
Har jag fattat rätt?

ALL I WANT, IS FOR YOU TO COME BACK BABY! <3

Hur kan det vara såhär?
allt jag vill ha, allt jag behöver, är att se dig andas igen.

Jag minns hur vi brukade säga:
Utan dig, inget mig.
Och jag trodde att det var sant.
Jag trodde verkligen att det alltid skulle få vara vi två, föralltid.

Men det är som det är nu.
Jag måste acceptera det.

Men jag vill bara säga som det är.
Att jag verkligen behövde dig Tea, det gör jag fortfarande!
Du räddade mig,
och allt jag har lovat,
det kommer jag att hålla.

Regnet piskar verkligen mot rutan.
Och jag blundar, och bara känner.
Känner allt.
Och det är iskallt.
Utanför, i rummet, men mest i hjärtat.

Din parfym den, hur man nu säger på svenska, men lingers, i hela rummet.
Och det skulle kunna vara så, att du satt precis bredvid.
att du höll i handen,
som jag nu håller ett krampaktigt tag om ragnar i.
Det skulle kunna vara så?
Jag önskar så jävla mycket att det var så älskling.

Men jag har hållt mitt löfte, på sätt och vis.
Jag har kämpat,
och jag har försökt, i ett år.
Och jag ska klara det ännu längre.
För jag har lovat dig det.
Att göra mitt bästa, och att ge upp, det är inte att göra mitt bästa.

Men trots att ett år har gått
365 dagar
8760 timmar
12 614 400 minuter
så är jag inte van, jag vet inte vad jag ska göra när saknaden blir för stor.
Jag vet inte än, men jag ska ha hela livet på mig att ta reda på det,
och jag tror att Tea kommer att finnas där med mig, i varje steg jag tar,
varesig det är lätt eller svårt.
Jag väljer Tea, jag väljer livet!!!


JAG ÄLSKAR DIG SÅ FRUKTANSVÄRT MYCKET TERÉSE!!<3

Bästavänner för evigt, hand i hand, livet ut, oavsett vad.

always yours truly
itsablogglife
men just idag, bara malin.


RSS 2.0