128 dagar
Kunde du se alla raketer där uppe i himlen, älskling?
Snön föll, kristaller satte sig på mina ögonfransar och jag hade tigerränder på kinderna.
Jag ville skrika och protestera, att snälla snälla gud om du finns? Inte ett år till! Snälla jag orkar inte. Inte fler år, jag vill stanna här! Här där jag vet att hon har funnits, snälla...snälla?
Men jag vet, att året skulle komma vad jag än gjorde. Så jag tog ett djupt andetag och höjde glaset mot skyn,
"För Tea", och alla andra stämde in.
Det kändes tungt, allt är avsked känns det som.
♥
Och 2008 som hon aldrig kommer att få uppleva, fast jag vet att hon ville det.
Efter ett tag blev jag ensam där ute på den stora altanbalkongen. Och snön föll mer och mer, på mig. Över mig.
Hur kan det här vara verkligt. Den här världen vi lever i. Har Tea någonsin funnits ens, eller har jag fått för mig det bara.
♥
På nyårsaftonsmorgonen begav jag mig till hennes grav tillsammans med Kevin, Teas lillebror.
Och allt som hände sist vi var där upprepades igen nästan. (Klicka)
Han saknar sin bussyster så himla mycket. Och han fattar inte varför hon inte är här alls. Och hur ska jag förklara det? Vad ska jag säga, när jag själv inte förstår heller!
Så han var ledsen, och jag var också ledsen. Men ändå kändes det bra, att vara med någon som också saknar. Och jag hoppas att han vet hur mycket hon älskade honom, för det gjorde hon verkligen. Fast det säger jag till honom också, och det ska jag fortsätta att göra när han är ledsen, att hon saknar honom med.
"Men tänk om hon blev arg när jag ritade i hennes böcker, jag lovade att aldrig göra så mer, fast jag gjorde det ändå ibland."
Och när han säger sånt, så tror jag att mitt hjärta ska gå sönder. Hon skulle inte bry sig om det nu, och hon är inte arg. Fast när han så det så kände jag för att skratta, för Tea hade varit jättesur för det en gång, hon blev skitirriterad när han gjorde så, men det var så de var, de tjafsade och bråkade, men det var deras grej liksom.
Ibland vill jag bara lägga mig ner bredvid henne, och stanna där, försvinna till där hon är, men jag måste kämpa och jag tycker att jag gör de. Alla skulle bara veta hur jobbigt jag tycker att allt är.
Men jag har lovat henne att fortsätta. Och jag ska.
Jag saknar dig iallafall älskling.
128 dagar idag. Eller en hel livstid. Jag vill bara få träffa henne igen och hålla om henne, det är så att man nästan spricker bara att tänka att man aldrig mer ska få träffa henne. Kommer den känslan gå över? Annars så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte. Jag vet inte, jag vet inget...
itsablogglife
jag älskar inledningen på detta inlägget. Inte för att det är roligt eller skrattretande eller något, utan för att den är så extremt stark. Du är stark. Du har blivit fri från anorexi, och även om du har ramlat tillbaka så har du kommit ur det en gång, och du kommer komma ur det igen! Du har överlevt första året utan din bästa vän. Du har visat att man inte ska ge upp för det blir svårt ibland.
Mamma har fattat att jag inte är helt pigg på allt, och det var vell därför hon villeläsa smsen. Men som d stod i bloggen så bryr hon sig inte mer sen. Hon vet hur jag mår, men hon ignorerar det. Hon sa inte ens att hon läste dom förrens jag frågade henne rakt ut.. HAHA o hon ska kalla sig psykolog va >.
HEJ MALIN! :)
Jag har inte heller haft lust eller ork att vara inne o blogga direkt. Gud va skönt att läsa ditt svar! Att du faktiskt haft ett par bra dagar :) Skit-härligt!! och jag förstår att du inte kommit över det "helt" bara sådär, men ibland måste man ju liksom bestämma sig för att iallafall gå upp och försöka på morgonen, precis som du gjort! Man kan ju inte vakna på morgonen och redan bestämma att dagen ska bli skit, man måste göra ett försök, för sin egen skull! Kul att höra att du är tillsammans med han igen, OM det blir bättre denna gång, det klart :) Jag tror det är som du själv skriver faktiskt: jag tror Tea blir glad, och stolt över dig, om du gör saker som känns rätt själv! Det är det viktigaste! Det är det alltid, vare sig man förlorat någon eller inte, man måste göra saker för sig själv! Självklart kan man förändras mycket under ett år till det bättre, så det får vi självklart hoppas han gjort! :) Jag vet ju själv, att jag kunnat förändras till det bättre under ännu mindre tid, så jag tror på det. Hoppas du håller dig uppe i din "glada period" så länge det går, och även om man har en dålig dag är det alltid viktigt att tänka att det INTE är kört för det liksom! Dom dåliga dagarna kommer ju alltid komma, hur lång tid det än går! Men du är så duktig tjejen! Som verkligen försöker! Jag blir så himla glad av att läsa det! :) Keep it up Malin!! KRAM KRAM KRAM Jenny
