itsablogglife

Kristoffer, jag älskar dig obeskrivligt mycket. Jag trodde aldrig att du skulle kunna vara den du är mot mig just nu, du är allt. Du förstår mig som ingen annan. Jag har förlorat Tea, men jag har alltid dig. Jag älskar dig honey.♥

---

I wish I had the answers.
Snödropparna har börjat krypa upp ur den kalla jorden.
Fast det fortfarande är kallt och regnet droppar.
När det regnar så kan ingen se tårarna på min kind.
Ibland hatar jag att vara såhär. Svag och sårbar, men jag vet inte vart jag ska ta vägen heller.
Jag vill bara ha min bästavän tillbaka. Jag är så sjukt ensam utan henne, så vilsen.
Finns det någon bok, några regler, för hur man ska agera när det värsta har hänt? Vad ska jag ta mig till!
Det finns inte ord för hur mycket jag älskar henne, fortfarande, det slutar inte, och framförallt så slutar det inte göra ont, jag vill att det ska sluta nu, jag är trött och slut.
Kan hon inte få komma tillbaka, jag vill ha henne. She was all I ever wanted.
Varje vecka hälsar jag på henne, och ingen kan förstå hur ont bara det gör.
Att se hennes sten som nu är hennes hem.
Hon hör inte hemma där, ser ni inte det! Det är fel, FEL!
Jag önskar att jag hade alla svar.
Då skulle jag må bra, och Tea skulle vara här. Något jag har gjort i mitt liv med henne, ledde till hennes död.
Och jag kan aldrig ta tillbaka det, även om jag visste vad det var.
Snödropparna har börjat krypa upp ur den kalla jorden.
När maskrosorna bryter sig loss från asfalten dör jag.
På teas gravsten är det en maskros.
Jag önskar att jag hade svaren, I wish I had the answers.
itsablogglife