JAG VET ATT SORGENS SKUGGA FÅTT TAG I MIG
Heta tårar bränner som eld på mina stelfrusna kinder.
Inget skrämmer mig mer.
Jag önskar att det fanns något mer att säga. Något mer att göra.
Jag känner mig sjukt otillräcklig.
Världen är ingen vacker plats, eller kanske andras, någon annanstans.
Men inte här.
I min värld, finns det en flicka som heter Malin. På grund av en händelse den 30 augusti 2007, har hon inte längre en bästavän.
Just den dagen avgjordes det, att nu ska Malin aldrig mer få se henne. Vi ger henne inte heller en förvarning, vi låter henne tro att allt är okej.
Ingen kan säga varför det hände, men Malin vet att någonting hon gjorde måste ha lett till det här.
I min värld, finns det en krossad familj på andra sidan gatan.
Där det bland annat finns en lillebror, som förlorat sin syster, och inte kan förstå vad han har gjort för att förtjäna det,så han straffar sig själv varje dag, hela tiden. Som för att gottgöra det, som han omöjligen kan ha påverkat.
I den familjen finns det ett rum som gapar tomt, som ett eko av den fina tjejen som försvann.
I skolan finns det en tom plats, och en massa klasskompisar som varje dag önskar att de hade fått säga hejdå, ta tillbaka något de sagt till henne, önskar att de hade lärt känna henne bättre, det insåg det bara inte när de fortfarande trodde att tiden var med dem.
I min värld, står allt stilla. Jag lever i minnena som jag har kvar. Bilderna på oss har etsats sig fast på min näthinna, jag tänker inte på annat, och jag vet att sorgens skugga har fått tag i mig.
Och jag bara faller, längre och längre ner.
Och jag gråter sönder mitt hjärta, och Christoffers med. Hur orkar han med mig?
Hur klarar han av mig, jag mår så dåligt och han vet det.
Jag vet att det driver honom till vansinne. Han vill hjälpa men han vet inte hur. Det enda han kan göra, och det jag älskar när han gör är när han håller om mig. Men han vill driva ut sorgen ur mig.
Även om han omöjligen kan göra det.
Den sorgen jag bär på kan ingen nå. Utom Tea.
Jag skulle göra allt för att få tillbaka Tea. Allt.
itsablogglife
men älskling varför ska du behöva ha det så svårt ?
åh vill ta på mig all din smärta,vill bära dig igenom svåra dagar till du känner att du orkar gå igen, det ska inte behöva vara såhär, livet ska inte vara såhär svårt ... det är inte många som klarar av att gå igenom det du går igenom malin gumman, du är stark, du är unik , jag bundrar dig ...och vet du vad : det kan bara bli bättre nu, jag tror det .
sååå mycket kärlek och sturke kramar !
Idol-Ola ÄR het jag vet, har med träffat honom ;) alla borde få varsin ola. en mänsklig rättighet.
Har läst igenom en stor del av dina inlägg...jag har aldrig gråtit så mycket för en annan människa tidigare. Jag önskar av hela mitt hjärta att du kunde få tillbaka Tea, tro mig. jag beundrar dig, du har det så otroligt svårt...jag skulle vilja kunna hjälpa dig, trösta dig, förstå dig, men jag kan inte..kan inte nå dig, kan inte förstå dig..
Om du vill prata med någon, så får du gärna anförtro dig till mig. jag vet att det ibland är lättare till en utomstående.
[email protected]
Så många kramar, Sofie
åhh vart är du ? :O
Tack for din kommentar... jag vet, det ar sa javla svart... livet ar sa sjukt jobbigt ibland, och extra mycket nar man har en alskad att oroa sig for... Kramar!!
Det är så gott :D
mm, det är faktiskt riktigt gott & nyttigt. jag lägger ofta in härliga & sunda recept i min blogg då just kost & hälsa är någonting jag hyser stor passion för, så håll utkik! :) ta hand om dej, kramar!
Vad sorgligt, jag hoppas familjen repar sig. Du med. Hemskt när sånt händer, men du verkar vara stark. Jag tror att du klarar det här, även om det sätter sina ärr. Tea skulle velat att alla hon lämnade efter sig mådde bra, det vet jag. Ta hand om dig.
När ni skriver sånt, att ni beundrar mig, jag kan inte riktigt ta in det.
Det betyder så himla mycket. Ni är så bra, fast jag inte förtjänar det ens.
Jag älskar er! Bara så att ni vet...
Underbarahon: Jag önskar också att någon kunde lyfta bort sorgen från mitt hjärta. Men det går inte. Men tack för att du bryr dig!:)
Sofie: Tack så himla mycket, jag kommer absolut lägga till dig! Tack för det fina inlägget du skrev om mig. Gud vad bra ni är. Jag önskar att alla i min omgivning var som ni!
Linda: Det är så sant så sant. Det är faan inte lätt. Inte det minsta.
Natalie: Jaa det är det verkligen, eller jag äter det inte längre, men jag minns att det var gott.
Emelie: Det ska jag göra, kram.
Sofie: Jag hoppas också det. Jag är inte orolig för mig själv, vad som än händer så kan det inte bli värre. Men Tea's familj, den finaste i världen, de måste klara sig, det måste gå vidare och ta hand om sig själva. DE måste klara det, om de inte gör det, så kan ingen klara det.
Ta hand om dig du med.
TA HAND OM ER ALLIHOPA. KRAM MALIN
shit! Du borde dumpa christoffer och bli ihop med mej, jag skulle lätt ta hand om dej.
Fan du är så snygg, bli ihop med mej istället!
16 årig kille i sina bästa dar! Vad väntar du på? 8)
jag måste bara få säga en sak! Jag tror att din blogg hjälper många andra som är liknande sitvationer. Det har den gjort för mig iaf. Jag tycker att det är otroligt modigt av dig och vara så öppen som du är i den här bloggen. Det finns alldelse för få sånna som den här! Jag har en privat blogg som jag har för att föra ner mina tankar, men jag är inte lika modig som dig, jag vill inte visa allt jag känner öppet!
Du är fruktansvärt modig & stark! :)
Så orättvist och ofattbart livet kan vara...
Så stark du är som skriver så öppet...
Så ledsen jag för din och Theas skull...
Henrik: Oj då, ja det finns bara en sak som hindrar mig: Christoffer. Världens finaste älskling som finns. Men tack för komplimangen, även om du varken känner eller har sett mig i verkligheten.
Emma:Du är guld värd, vet du det. Ibland kan det vara svårt att erkänna att man har problem, och att man mår dåligt, och en hemlig blogg kan faktiskt vara superbra då. Du får ut en massa känslor som kanske inte verkar sanna och kan såra andra, och det behöver ingen läsa, bara DU får ut det ur ditt system. Vad glad jag blir! Jag vill att min blogg ska hjälpa, det är därför den finns, och för att jag aldrig ska glömma min bästavän.
Lina: Det är inte lätt, tack! Jag vill så gärna vara stark, men just nu är det i stort sett omöjligt. Tack för att du bryr dig, tänk om fler i verkligheten gjorde det!
KRAM MALIN!
Hej gumman, hur har du det? Vet inte om jag far kalla dig gumman eftersom jag nyss hittade dig, men anda.. det var ett tag sedan du uppdaterade bloggen! Sa jag ville bara kolla att du lever och sa.. kramar!
uppdatera! Jag undrar faktiskt hur du mår :)
