Bästavän; tack för allt du gjorde. Jag är dig evigt tacksam.
She's like the wind.
För exakt ett år sedan fick jag reda på att jag började bli friskare. Jag minns att jag var på sjukhuset, och då sa de bara att "Ja Malin, det här ser faktiskt riktigt bra ut", och till skillnad från andra gånger, när de hade sagt det, så blev jag inte helt förstörd. Det kändes faktiskt bra. Jag ville bli bra, och jag skulle.
Den kvällen kom Tea förbi. Hon brukade göra det när hon visste att jag hade haft ett jobbigt möte, speciellt eftersom att min mamma aldrig följer med.
Men just den dagen var hon inte tvungen att möta en tårögd anorexipatient. Hon träffade Malin.
Det var något magiskt med den kvällen, vi drack Thé och vi åt glass, tillochmed jag.
Det var speciellt, Tea var alltid speciell för mig, men just den kvällen, mådde jag bättre, jag höll på att komma ut ur mitt helvetes matmissbruk.
Och det var då som jag lade märke till hur mycket hon gjorde för mig, hon ringde, hon stöttade, och hon fanns där.
Närsomhelst, när jag behövde henne, och det kunde verkligen vara mitt i natten, för jag ringde många gånger när ångesten kröp fram på nattetimmarna och jag inte hade någon annan som kunde lugna mig.
Hon var mitt ljus i min dystra tillvaro.
Jag förstår inte hur hon kunde vara så positiv varje dag, det betydde allt för mig, att hon alltid ville vara med mig.
Men även Tea brast ibland.
Förutom när jag tog en överdos så minns jag en gång när jag bara låg på badrumsgolvet och grät.
För att det gjorde så ont i mig, så jävla ont, fast inget kan jämföras med den här känslan jag har i bröstet just nu.
Jag trodde verkligen att nu skulle jag dö, och Tea visste inte vad som vad fel, jag kunde inte tala om det för henne heller, för jag visste inte.
Hon fick panik och började gråta och skrika hon också, tillslut satte hon sig vid mig, strök mig över huvudet, och jag minns så väl vad som sa, exakt hur hon sa det, och hur det lät.
"Nu kan kan vi inte ha det såhär mer Malin, det måste räcka nu. Du orkar inte mer."
Och hon hade så rätt. Jag orkade inte mer, och inte hon heller tror jag, och det var en vändpunkt det också.
Tea was my sky, my light and my only need in this world.
Jag glömmer aldrig det hon gjorde för mig, jag önskar bara att jag hade haft tid att tacka henne en extra gång för det, men det fanns aldrig ord eller tid för det.
Allt gick så himla snabbt ändå. Tiden rann iväg för oss, och jag önskar att allt kunde spolas tillbaka, och göras igen. Fast långsammare, så att jag fick njuta mer av det.
Vi förlorade så mycket tid pga av min sjukdom.
Shit vad jag saknar henne, och jag försöker skrika och gråta ur det, bara för att det ska gå bort, att det ska försvinna, det som gör ont inom mig ska gå bort, för jag kan inte ha det så längre.
Men jag kan inte gråta eller skrika ut det, det är som ett evigt eko av vad jag har förlorat.
JAG SAKNAR DIG ÄLSKLING OCH JAG HOPPAS ATT DU VET, VERKLIGEN VET HUR MYCKET DU BETYDDE FÖR MIG, OCH FORTFARANDE! JAG SKULLE GÖRA ALLT FÖR DIG, MEN NU GÅR DET INTE, SÅ JAG SKA LEVA FÖR DIG, SÅ LÄNGE DET GÅR. JAG ÄLSKAR DIG BÄSTAVÄN, OCH JAG GLÖMMER DIG ALDRIG. VÄNTA PÅ MIG DÄRUPPE.
♣
Jag saknar dig min lilla maskros,och jag kommer inte att glömma, och det kommer inte att gå över. Jag hälsar på dig imorgon honey, som vanligt, du vet.
Bara så att du vet, så ville jag att du skulle få flera dagar och fler andetag. Jag skulle offra mig själv för det också. Tack för allt, alltid bästavänner, no matter what.
itsablogglife
Jag vet inte vad jag ska säga, det är så sjukt sorgligt, jag vill också göra saker, bara för att du ska få tillbaka din Tea, jag bara hoppas och tänker på att ni ska träffas igen.
Ta hand om dig!
jag vet att du vill ha henne tillbaka,du låter som värdlens bästa vän och jag tror att hon också visste det.jag läser varje dag men brukar inte våga kommentera det känns som om man stör liksom, fast det inte äns är så....
rip
från en malin till en annan malin, jag har läst egenom hela din blogg, och jag har nog aldrig gråtit så mycket.jag önskar att du fick tillabaka henne, men du är stark, du kommer att klara det här, ta hand om dig, en gång träffas vi alla igen! Tror jag iaallafall...puss
Shit jag hittade precis din blogg, och det tog ett tag innan jag kopplade, men nu fattade jag att det är du och Terese det handlar om. Jag vet vem Terese, eller Tea fast jag kallade henne aldrig för det, var.
Jag brukade se er varje dag i skolan, och jag såg verkligen hur bra kompisar ni var, och till er andra som läser, DE VAR VÄRKLIGEN BÄSTA VÄNNER! Jag har aldrig sett en liknande vänskap. Det var en sån som man bara drömmer om att man själv ska få uppleva. Jag kan bara ana hur ont det gjorde och gör i dig fortfarande, nu när Tea är död, men jag vill att du ska veta att det gör ont i oss andra också, hon var bra, hon var så jäkla bra. Precis som du säger.
Jag tror att vi alla saknar henne, och jag vet många många i min klass som beundrade er otroligt mycket, vi kände er ju inte, men ni såg för det första väldigt bra ut, och det var väl det man lade märke till först, men ni var aldrig snobbiga eller nedlåtande, som vissa är, jag menar verkligen inget illa som om ni skulle vara otrevliga bara för att ni ser ut på ett visst sätt. Men ni var mer än många trodde och jag och Tea pratade ibland när hon skulle ha spanska, och hon var verkligen rar, verkligen skitsnäll. Och hon kunde verkligen LYSSNA, jag vet att alla talar om det för dig, men så var det, det var en av hennes finaste egenskaper, och jag saknar det, precis som många andra.
Jag kommer absolut fortsätta att läsa din blogg, ta verkligen hand om dig Malin, we got your back.
kram på dig och Terese.
Jag blir så glad när jag läser din blogg och ser att du verkar vara gladare och må bättre. Vissa inlägg verkar allt bara vara ett rent helvete och det förstår jag ju verkligen! Men när du skriver inlägg som det här. Där det ändå finns något slags hopp. Då blir jag glad!!:)
Ta hand om dig!
Jag med! Du ska vara glad, eller det är klart att du mår dåligt, du ska ha cred bara för att du går upp på morgonen, men man vill att du ska må bra och vara glad.
Pussipussar
Malin, jag älskar dig. Jag vet att du har det jobbigt, och jag vet att du saknar Tea. Hon var jäkligt bra, och jag vet hur mycket hon gjorde för dig, och mig med egentligen, det bästa hon kunde göra för mig, var ju att ta hand om dig älskling.
Jag vet att hon alltid stöttade dig, speciellt när vi hade det svårt du och jag. Jag vet att allt blev fel gumman, men det blir aldrig så mer nu. Jag kan inte lova att jag aldrig mer ska såra dig, men jag lovar att jag alltid kommer att kämpa för att låta bli, kämpa för dig och mig. Vi hör ihop älskling.
Asså shit, jag lovar, alla härinne vill ha din pojkvän just nu, så SJUKT gullig!
Sån vill jag också ha, finns de till försäljning? Haha
Sara: Ni stör absolut aldrig mig, det gör ni aldrig, jag blir så himla glad när ni kommenterar, det blir jag verkligen så oroa er aldrig för det, jag uppskattar er så himla mycket!
Malin: Tack! Jag hoppas att det är så.
Sanna: Jag vet inte vem du är, men tack. Det du skrev värmde extra mycket, för du visste vem Tea var, det är sant som du skrev, hon var bra på att lyssna, och jag tröttnar aldirg på att höra det, det var som du sa en av hennes finaste egenskaper, och jag värderar dem högt än idag. Tack Sanna, kom gärna fram och säg hej, om du skulle våga.
Mia: Jag vet att du har följt min blogg ett tag nu, och du har alltid kommit med uppmuntrande kommentarer, tack för att du finns här, jag vet att jag är dålig på att svara på kommentarer, men jag minns allt ni skrivit och jag uppskattar det!Tack.
Christoffer: Jag älskar dig också!
Avis: Haha, jag antar att jag bara har obeskrivlig tur, du hittar någon du också.
KRAM MALIN
