Almost a year has passed...
På samma ställe, och väntar på hennes säkra återkomst.
Nästan ett år har passerat sedan det sista sas mellan oss, om man nu kan säga att det var det sista. Jag pratar ofta fortfarande, och jag hoppas att hon lyssnar.
Nästan ett år har passerat utan att jag varken förstått mer eller accepterat det.
Jag minns våra sista ord så väl, jag minns allt som det var igår, ändå känns det så otroligt långt borta!
Ibland undrar jag om din existens bara var ett påhitt från min sida.
Dessutom var du en dröm, den bästa vännen man kan få, du var bäst.
Nästan ett år har passerat, och ännu har jag inte fått uppleva friden, den som skulle komma efter ett år, som alla säger, att det första året är värst.
Och jag minns att jag tänkte, fuck heller! Det blir inte ett år utan henne för det första och för det andra, ett HELT år och jag ska känna såhär?
Jag trodde inte att jag skulle överleva det, och sanningen är, att jag inte riktigt vet om jag har överlevt. Fysiskt så står jag upp, jag andas. Men själen då? Kan man säga att en person har överlevt om hela själen är borta?
Nästan ett år har passerat, det har gått fort älskling, och jag står kvar på samma ställe, förundrad. Har vi verkligen klarat ett helt år snart.
I ett helt år har jag stått på samma ställe, förundrad, väntandes på din säkra återkomst.
Nästan ett helt år har passerat, världen snurrar, men jag står still.
saaaad"/ Hur lyckas du ens? Att du varje gång lyckas skriva sånna här lidelsefull och faktiskt vackra inlägg, jag förstår inte hur du bär dig åt!
Kramis
jag tänker på dig!
varför är det ingen som kommenterar längre?
för att hon uppdaterar så sällan! :(
det var sjukt fint skrivet måste jag säga, verkligen. förstår inte hur man kan klara av något som du just nu går igenom. känner allt för många som får gå igenom det och det är jobbigt att vara den som kollar på också. man vet inte riktigt vad man ska göra.
och kommentaren du gav mig, den va inte alls konstig ^^ man fick ta det precis som man vill och jag förstår precis vad du menar ^^
Joanna:Tack så jättemycket! Jadu, vackra och lidelsefulla inlägg, jag vet inte hur jag gör, jag skriver sanningen, och det är nog nyckeln till min bloggs innehåll;)
Ellen: Tack så mycket gumman<3
Helena&E: Ja, jag ska verkligen försöka att skärpa mig, men det har varit ett par förjävliga veckor... men jag ska ta till mig det och så, för E, du har ju rätt, Tea förtjänar mer...
Nadja:Tack så mycket! Ja jag önskar att ingen behövde gå igenom det hära, men det är ju som det är... kramis<3
