Frågestund, bara att kommentera en fråga...
Inget har blivit som jag trodde att det skulle bli. Livet, vännerna, Jag.
♣
Tack, tack för alla kommentarer, fina, fina läsare. De enda som lyssnar. Det är inget jag bara säger, utan jag uppskattar er mer än ni tror. Det ska ni veta. Jag har under tiden jag varit borta funderat på att ta bort bloggen, även om jag gjorde den till Teas. Men sen såg jag alla kommentarer, och det värmde. Så den får stanna. Så länge jag orkar.
Och allt bara brast.
Jag har inte skrivit på länge.
Jag har mått sämre än någonsin, och jag har varit inlagd på sjukhuset ett tag, men nu är jag hemma igen.
Mina kinder är bleka, alla kläder är större än förut och jag har tappat stora tussar med hår.
Ändå står jag här.
Ändå lever jag. Vad jag än gör jag så klarar jag det. Och jag trycker på alla knappar, töjer på varenda gräns, för att se hur långt jag kan gå.
Jag har gått ner 5 kilo, sen sist.175 och väger 42 kilo. Jag är sjuk. Jag kan se det, och jag känner det.
Jag önskar att jag fick vara någon annan. Vem som helst, bara inte jag.
Jag saknar min bästavän så sjukt mycket, att det inte finns ord. Jag känner mig så himla trasig och ledsen.
Jag är förstörd på insidan, och jag kan inte mer. Jag har tagit mig ur ett farligt missbruk med mat en gång. Men jag gör det inte igen. Jag kan inte, och snälla förlåt för att jag är svag. Jag ska försöka, men jag kan inte lova den här gången.
Men jag vet att när jag mår bra, äter jag. När jag inte mår bra, så äter jag inte. Så är det.
♣
Dagarna har flutit på, men jag har inte varit med riktigt.
Jag känner mig så tom, tom på känslorna iallafall de positiva. Och jag är så jävla rädd. Jag är rädd för att tappa kontrollen. Och jag känner mig helt ärligt trasig på insidan på ett sätt jag aldig gjort förut.
Det känns som om jag inte kommer att komma ut ur det här utan svåra ärr på själen.
Många har försökt att plåstra om mig. Tea och K var de ända som lyckades.
Men Tea försvann, och jag motade bort K.
♣
Jag har mått så dåligt att jag knappt kan förklara just hur.
Tea var mitt allt, och jag kommer alltid att sakna henne, tills jag får förenas med henne, vart hon nu är.
Jag har fått någon ångestdämpade medicin utskriven, jag minns inte ens vad den hette, jag spolade ner den i toaletten direkt när jag kom hem.
Fan heller att jag tänker ta piller.
Och vilka sorts människor ger piller till en 16 åring som tagit en överdos. Det är inte deras fel, men jag klarar mig bättre utan, jag litar inte på mig själv när det gäller piller. Och jag lovade Tea. Det börjar gå uppåt.
De dåliga dagarna kommer allt mer sällan och det är bra, men det tar tid, och förlåt för att jag gnäller, och är skitjobbig.
Jag funderade på en sak, att just idag har jag inget att säga, så jag tänkte ha en frågestund här i bloggen.
Ni får friheten att fråga vadsomhelst.
Det ända jag inte kommer att svara på är vad jag heter i efternamn osv. Men allt annat privat har jag bestämt mig för att lägga ut eftersom att jag får stöd här, och nästan ingen jag känner läser här.
Så får jag se om någon ens vill veta något, om någon ens bryr sig.
Men jag vill att ni frågar, om det finns något ni undrar över. Och så svarar jag imorgon, eller om några dagar, om jag får in något.
Ni får nu friheten att fråga VADSOMHELST, just eftersom att jag vill se om någon bryr sig, och vill veta något om mig. Jag vill känna mig behövd.
itsablogglife
1. Vad sa "K" när du gjorde slut, sa du varför? Asså fattade han varför, förökte han stoppa dig?
2. Hade Tea några syskon?
gumman vi lever i en hård värld så det gäller att vara stark även när man känner att man inte har några krafter kvar, tro mig jag vet. jag hoppas att du fortsätter att kämpa, du är så ung än. livet har så mycket att ge, glöm inte det. jag önskar dig all lycka! / S
jag tycker du är jätte stark, kämpa på med livet.
En fråga hur gammal var Tea..eller du? Fast det spelar ingen roll du är värd att må bättre. Kram
MM ja undrar hur gammal Tea va också, och varför du tror att du utvecklade anorexian?
Hur du och K träffades, varför det tog slut första gången, och hur du kunde förlåta och börja om igen, för jag är samma sits typ, fast jag ej vet vad som hände mellan er, så har vi gjort slut, och han vill bli ihop igen, men hur vet man när man ska ge dom en andra chans lixom?
Men Malin.... Vännen. Blir alldeles tårögd när jag läser hur dåligt du mått. Jag hoppas det självklart det blir bättre. Jag tycker det var bra som fan att du spolade ner tabletterna! Jag är väldigt emot piller, om det så bara är alvedon. Men det klart.. behöver man det så gör man. Bra gjort iallafall! Om du vet själv att du klarar dig utan! Iallafall ... jag har faktiskt ingen fråga. Jag bara hoppas på att du orkar kämpa på! Kram Jenny
Första: Vad brukade du och K göra tillsammans?
Andra: Älskar du honom fortfarande?
Tredje: Vad tyckte du bäst om med Tea?
Kram, du klarar allt Malin
Jag undrar hur det är att leva i anorexian igen, när du har levt "utan" den ett tag?
1Halloj, det står att du har tagit en överdos. Har du tagit EN eller flera? 2Känner du att du ofta vill ta livet av dig?
3Är du inte stolt över dig själv, som ändå har kommit ur anorexin en gång, för det är ju liksom svårt typ?
4Tror du att du och K kommer att bli ihop med K igen någon gång?
Kände du dig aldrig taskig som tog all uppmärksamhet från Tea?
Varför visar du inte bilder på dig och Tea? Kan du inte göra det någon gång? Skäms du för något eller? Och vad tycker din mystiska K om all skit du har gjort, som överdosen och allt?!!!!
Vad sa din pojkvän när Tea dog, och hur hanterar han det när du mår dåligt, vad gör han liksom?
1,Hur känns det att ha anorexi?
2,Tror du att Tea finns i himlen, asså tror du på sånt?
3,Varför gjorde du och K slut?
4,Varför har du tagit bort dina första inlägg innan Tea dog, utom det sista?
5,Vad skulle du säga till Tea om du fick en till chans?
Vad anser du om rattfylleri och alkolism?
jag beundrar dig för hur stark du är. även ifall du mår dåligt så är det starkt av dig att stå ut så länge som du gjort. jag tror på dig, tror att du kommer klara det här. fortsätt kämpa. inte bara för din egen skull utan också för alla andras. framförallt för din familj och teas skull. var stark
Malin! Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Du behöver absolut inte be om ursäkt!! Jag förstår att de e skitjobbigt!! Jag lämnar mest spår då o då för att du ska veta att jag tänker på dig! Inte för att ge dåligt samvete! Va glad jag blir att du står på bena iallafall, det är alltid nått :) Man får se det positiva i det lilla! Kämpa vidare gumman!! Jag finns här! KRAM Jenny
måste bara säga hur otroligt stark du är! Men du måste också vara stark, för ditt och andras bästa! Tea finns hos dig hela tiden, och hon är alltid lika stolt över det du gör
finns kanske inte så mycket att säga och fråga. Du ger iaf mig svaren på det mesta. Men vi finns här och är intresserade, annars skulle vi aldrig ta oss tid att ens läsa. du ÄR stark!
