itsablogglife

Idag på bilden så råkade jag dra fram din mapp, den från förra året och this year. Typiskt dig att inte ta med dig grejer hem. Saknar det, Bästavän. Jag såg på alla dina bilder, iallafall. Alla dina bilder, gumman, alltså. Men inte förens jag såg bilden du hade ritat på skoj på hitta nemo, så började jag gråta, stilla.
När bildmajjen kom så svor jag något om pennvässaren, jävla skit och han märkte inte tårarna. Det gjorde bara E. Han kom och kramade om mig och satt med mig en stund. Det betydde. Du var ju så fin gumman, älsklingen. Och nu finns du inte mer.
Allvarligt, jag hade den bästa vännen man kan ha. Hon förtjänade inte att dö.