I natt jag drömde.

Jag drömde om T inatt.
Det är första gången jag har gjort det faktiskt, sedan du dog menar jag. Jag trodde att jag skulle drömma om dig varje natt, men det har jag inte gjort.
Iallafall så drömde jag om dig.
Jag var i skolan, vi hade so, fast hela klassen var inte där, bara vissa och Sam var också där, undrar vad han gjorde där? Men iallafall så satt jag och Linn och sa att det här var skittråkigt, och plötsligt så knackade det på dörren, och där stod du.
Du såg ut som vanligt. Och jag bara kramade dig en lång stund när du hade satt din bredvid mig.
Jag berättade om en dröm jag hade haft, att du hade dött av din epelepsi, och att jag hade mått skit.
Du skrattade något om att, nej men Malin, jag har ju inte epelepsi ens. Och att du inte skulle någonstans. Vi föralltid, visst?
Lättat hade jag kramat din hand, och hela dagen var vi tillsammans. Det var verkligen obeskrivligt skönt att få vara med dig, bara att du var around me, liksom.
Varje dag borde jag ha sagt att jag uppskattade dig, men dagarna med dig var så självklara, och de betydde allt för mig ju. Men jag borde iallafall ha sagt det varje dag. Det var du värd. Istället ska jag säga det varje dag nu, att jag älskar dig bästavän.
Iallafall så var vi påväg hem du och jag, och vi pratade om något, jag kommer inte ihåg vad det var, och helt plötsligt kände jag att det var något konstigt, att det inte var på riktigt, jag kände att det var en dröm.
Och så kände jag hur jag tappade taget om din hand och tittade plötsligt upp i taket i mitt rum.
Utan T varma händer i mina.
I taket lyser min klocka och den sa 03.14, efter det så kunde jag inte sova mer. Jag bara låg där och torkade bort alla tårar från kinderna.
Jag var helt förvirrad, vad var sant egentligen, tillslut kom mamma in, hon la sig på sängen och var helt knäpptyst, hon hade hört mig gråta.
Jag sa förlåt för att jag hade väckt henne och då sa hon att det gjorde inget.
Hon höll om mig hela natten när jag grät, hon är bra på sånt, att trösta.
Fast inget kan ju direkt göra det bättre, men hon gjorde sitt bästa iallafall.
Det är allt man kan göra.
Jag gör mitt bästa för att leva vidare. För dig.
Älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0