itsablogglife

Jag saknar dig något otroligt.
Hela tiden väntar jag på att du ska logga in på msn. Jag är halvt påväg att ringa dej hela tiden. Och berätta saker.
Inte viktiga saker, bara sånt som vi brukade prata om.
Hur mycket jag än protesterar, eller skriker eller gråter så kommer jag aldrig att få hålla om dig igen. Jag vet inte vad jag ska göra. Var jag ska ta vägen. Jag kan inte uttrycka mig längre.
Jag brukade kunna rita känslor. Sätta feelings på papper. Sen var det bra. Men det går inte längre.
Jag kan inget mer. JAg trodde att det var en klycha, när folk skrev det att " Jag är inget utan dig" men det är sant. Nu när jag upplever det själv. Det är så jävla sant. Jag har tappat bort mig själv. Till och med andra i min omgivning säger det. Att jag inte är mig själv. Att de inte känner igen mig.
Jag har förlorat två personer. Therése och Malin. Allt som finns kvar av gamla Malin är kroppen, som är likadan förutom håret som är ljusare nu. Tea ville att det skulle vara så. Allt för dig Tea.