itsablogglife

Idag fick jag frågan, hur jag mår.
Ja, hur mår Malin egentligen. Klassen har blivit orolig för Malin eftersom att Malin inte äter så mycket, och eftersom att Malin inte pratar lika mycket som förut. Malin är inte sig själv?
Såhär är det:
MALIN ÄR LEDSEN! Och Malin vill inte gå vidare och vara den hon var. Den jag var förut.
Har inte alla andra förstått det än? Att när Tea dog så tog hon Malin med sig.
Kvar står jag. En annan Malin, en sämre version om jag får säga det själv.
Den här Malin vill inte gå vidare i livet, inte utan Tea iallafall. Och nu när Tea inte längre finns till så vill Malin inte heller finnas till mer.
Jag vill skrika och slänga stolar. Jag vill stampa omkring och kasta böcker. Jag vill få ut en massa känslor inom mig som bara finns där, alltid. Som hotar att spränga bröstkorgen vid varje andetag.
Så nej till alla som undrar, Malin mår inte bra. Det här är inte att må bra.
Men med tanke på omständigheterna så är det kanske okej att inte må bra.
Det kanske är meningen att jag inte ska må bra ett litet tag.
Förlåt för det här arga inlägget, det är verkligen inte riktat åt er mina underbara läsare.
itsablogglife