itsablogglife

Jag saknar dig bästavän.
Snön faller och lägger sig på mina ögonfransar. Jag vill inte, men börjar tänka på att Tea's fortspår aldrig mer ska få lämna avtryck i den mjuka vita snön.
För jag vill ju, så gärna. Att hon ska få ha flera dagar.
Att hon ska få uppleva mer, att hon ska få andas och leva.
Egentligen bara av en egoistisk anledning. JAG VILL HA HENNE KVAR.
Jag vill ha henne hos mig. Jag behöver henne.
Hon förtjänade mer, att få vara här.
Snön faller omkring mig och omger mig med ett lugn, en tystnad.
En oönskad tystnad. Jag är så trött på tystnaden. Med Tea fick man aldrig en lugn stund.
Jag saknar så jävla hårt. Livet är tomt utan henne.
Varför fick hon inte stanna kvar. Varför skulle hon försvinna för. Varför var det inte jag.
Inte så att jag kanske vill byta plats, för då skulle Tea varit ensam istället.
Men ändå, varför just hon. Av 9 miljoner.
Varför skulle just hon försvinna. Var det en lottodragning, vad var det? Jag förstår inte.
Jag förstår verkligen inte.
Misshandlare och våldtäcktsmän får leva, mobbare och knarkare får också leva.
Men min Tea, den finaste i världen. Får inte leva mer.
Egentligen var Tea's liv som snön, de fotspår som gjordes har nu fyllts igen av nya snöflingor, och trots att jag inte kan se dem mer, så vet jag att dem fortfarande finns kvar där någonstanns.
Så länge jag tror på det, så lever hon kvar.
itsablogglife