Fy fan vad jag saknar henne. Rip bästavän
Sättet hon slängde med håret och hur hon sa mitt namn.
Andra säger liksom "Malin"
Hon sa alltid "Maaalin!" Hon lät alltid arg när hon sa det också. Saknar det, bästavän.
Sättet hon var på, hon var frågvis och rättfram.
Jag saknar kokosnöt olja på läpparna och vaselin när vi åkte skidor.
Jag saknar julen med henne. Påsken också.
Jag saknar hur glad hennes födelsedag brukade vara, nu är det en riktigt jobbig grej att behöva gå igenom.
Jag saknar allt med henne, tilloch med sånt jag brukade irritera mig på, som när hon alltid tappade bort saker och att hon ofta var sen. Nu önskar jag att jag aldrig hade blivit irriterad över sånt. För i slutändan är det sånt jag saknar mest, sånt som gjorde henne speciell.
Jag saknar att ha en bästavän, jag insåg inte förens nu när jag inte har henne längre, vilken otrolig trygghet det är att ha en bästavän. Man har alltid någon att anförtro sig åt, och det finns alltid någon därute som älskar en, no matter what.
Jag vet att jag säger det hela tiden, men jag saknar henne så att jag nästan dör.
Jag bara väntar på att få träffa henne igen, det är sånt jag ser fram emot hela tiden tills jag slås av att det inte kommer att hända. Ibland önskar jag att jag bara fick glömma, bara försvinna för ett tag och komma ikapp med verkligheten.
Det är bara min tid som är avstannad, alla andras går på i 180.
Jag bara hoppas att jag överlever det här, men om jag inte gör det så får jag träffa Tea igen, och det låter bättre än det här livet någon annan har valt åt mig.
itsablogglife
Hej "stumpan" :) Va glad jag blir att jag valde rätt dag att göra dig iaf lite gladare då :) Har läst dina senaste inlägg idag, men jag är så förkyld så det känns lite suddig i hjärnan att sätt sig in i så djupa tankar. Men jag hoppas du tar hand om dig! Blev nästan arg när jag läste ditt "arga" inlägg.. Det är ju näst intill ofärståeligt hur folk kan tro nått ANNAT än att man mår dåligt och är ledsen!? KAN man ens vara glad så snart efter att något sånt här hänt? Jag tycker du verkar vara jättestark iallafall! Jag har tänkt många gånger att skulle nått sånt hända ngn av mina vänner, eller ngn i familjen osv, skulle jag lätt stänga in mig i ett rum och gråta tills jag svimmade, TROR jag iaf. Men vem vet, det kanske är överlevnadsinstinkten som sätter in till slut? Vi kanske är starkare än vad vi tror? Du kanske är starkare än vad du tror? Jag tror och hoppas att det känns bra idag. Varje dag är en ny dag med lyckliga, jobbiga, tuffa, hemska, underbara minnen. Men man SKA vara ledsen, man FÅR vara ledsen, man FÅR vara arg, förbannad hata allt o alla, för att sedan vända om allt och bara uppskatta det man har. Allt kommer ju i olika faser iallafall, så mycket har jag förstått. Jag hejjar på dig!! :) Ta hand om dig! KRAMAR Jenny
