Som för att komma närmare
Lätta snöflingor dansar ner. Jag trycker pannan och fingertopparna hårt mot fönsterrutan. Som för att komma närmare.
Närmare omvärlden. Närmare Tea.
Kylan bränner på huden. Och jag tänker, att är det såhär det ska kännas. Jag har varit avdomnad så länge, från känslor, från att tänka också.
Det var som om jag aldrig hade känt kylan, det var som ett uppvaknande.
På den klara mörka himlen såg jag en stjärna falla,
Det jag önskade då var att få Tea tillbaka.
Vet hon att jag ibland ser upp mot himlen, och undrar om hon ser samma himmel.
Vet hon att jag drömmer om henne ofta, ofta. Att jag slår hennes nummer ibland, bara för att få höra hennes röst. Om än bara för några sekunder.
Vet hon att jag tänker på henne hela tiden. Vet hon att jag andas för hennes skull.
Vet hon om att jag inte äter nästan alls just nu. Är hon besviken.
Jag tror det. Hon hatade det jag gjorde mot mig själv, hon fick mig att svära att aldrig mer göra det. Och nu gör jag samma sak igen. Jag som lovade att inte, aldrig mer sa vi.
Jag vet vad jag gör, och jag vet att det är fel.
Men jag måste få göra någonting som lindrar tankarna. Bort från saknaden.
Vet hon att jag är jätteledsen för allt jag gör just nu.
Vet hon att jag älskar henne, vet hon att jag är svag utan henne.
Lätta snöflingor faller ner. Jag trycker pannan och fingertopparna hårt mot fönsterrutan. Som för att komma närmare.
Närmare världen, som jag har avskärmat mig från helt och hållet. Finns världen kvar därute? Och väntar på mig.
Eller håller den, precis som jag, andan och väntar på att hon ska få komma tillbaka.
Just nu står jag ensam kvar i den stora världen, förundrad. Har vi verkligen överlevt ett helt kvarttal? Eller är allt det här en vision starkare än livet självt?
Lever jag över huvud taget. Varför måste jag finnas till när Tea inte får.
itsablogglife
Näe självklart kan man inte tro att det finns någon mening med att ens bästa vän dör, absolut inte! Det är ju inget bra exempel iallafall.. Men man får tro på det ändå, för att orka vidare. Va gullig du är! Klart jag kommenterar, jag gör det för att jag vill, för att jag blir så berörd, för att du får mig att sätta fötterna på jorden ärligt talat, och tänka till extra gång emellanåt. Jag önskar att jag blir bätte på att uppskatta mina vänner, min familj osv. Du fick mig att börja tänka på det, så det ska DU ha tack för!! Det är hemskt bara att en annan persons hjärtesorg ändå kan "hjälpa" någon annan.. Jag tror absolut (var Tea än må vara nu..) att hon ser dig, att hon känner din kärlek och saknad, och att hon vet att du tänker på henne, det tror jag absolut. Som jag skrivit innan: Jag tror att personer lever vidare med oss så länge vi bevarar minnet av dom* Å du verkar världsbäst på det, du skriver ju världens finaste om din vän, vare sig hon ser dig eller inte, tror jag hon visste vilken vän hon har i dig! Du behöver inte ursäkta dig för dina kommentarer osv. Jag förstår att det är jobbigt, jag blir lika förundrad varje gång du skriver till mig också ska du veta, hur du berättar om hur det känns, och sånt, för MIG, jag blir jätteglad och "hedrad" ska du veta :) Skriv hur mycket du vill! Som glad, ledsen förbannad arg, vad helst du vill vara/eller är utan att vilja. Jag lyssnar, och jag vill försöka peppa dig och uppmuntra dig om så bara en liten smutta.. För vad kan väl en främling göra? :) Hoppas du haft en bättre dag idag!! Kram kram /Jenny
Jag tror inte mina ord gör någon skillnad för smärtan och saknaden du känner just nu kan jag inte ens föreställa mig. Sträckläste alla dina inlägg och ville bara säga att du är otroligt stark och skriver bra. Du berör! Styrkekramar till dej, Malin!
Jag känner igen mycket i dig. Lider också av anorexi sedan 5 år tillbaka... Känns som att jag lever i någon slags dvala. En nära vän tog livet av sig i början av oktober i år. I takt med att chocken lagt sig blev det allt mer omöjligt att äta. Ett undermedvetet sätt att döva sina känslor...? Har isolerat mig i 5 år, med ett mycket begränsat antal vänner. Sedan tar en helt plötsligt livet av sig...
Försöker att bara ta en dag i taget, och njuta av de allra enklaste ting. Försöker att bara vara.
Försök du också, det är mitt bästa råd till dig!
