Pure survival
Tunna snöflingor dalar ner, sakta.
Sakta, sakta. Och jag tänker, att det är skönt.
Att bara få ta det lugnt. Och andas. Att det inte behöver gå så fort fram.
Jag behöver tid.
Fast mest av allt behöver jag nog Tea.
Jag saknar henne så sjukt mycket, allt som var bara hon.
Jag kan inte för mitt liv förstå att jag aldrig mer ska få träffa henne.
Hon ska aldrig mer få ta andetag här på jorden.
Aldrig mer.
Det är orättvist och osammanhängande och helt overkligt.
Samtidigt tänker jag att, hur kan det få vara så här. Livet har stannat av helt i min värld.
Jag har gjort mycket som jag ångrar, speciellt just nu.
Jag har uteslutit många ur mitt liv, och samtidigt som jag önskar att jag inte hade gjort det, så vet jag att jag gör så, för att kunna överleva.
Att stänga människor och känslor ute är det enda jag har sysslat med de senaste 2 åren. Förutom Tea.
Om jag inte fick ha Tea, så bestämde jag mig för att inte ha någon.
Det är fel och snart står jag ensam kvar.
Men är det ingen som förstår att jag bara försöker överleva.
Jag menar inget illa, förlåt. Verkligen, men jag gör det jag måste.
Tunna snöflingor dalar ner, sakta.
Och jag tänker, att jag behöver tid.
Tid att förstå att Tea inte finns kvar.
itsablogglife
Jag finns här. Du är så jäkla bra Malin, du stänger inte direkt ut alla, du pratar bara aldrig om hur du känner, ja det kankse är att stänga ut någon, men du bryr dig alltid om alla andra. Och försöker se till så att de mår bra.
Men du måste sluta oroa dig för alla andra, du måste ta hand om dig själv ett tag, annars försvinner du.
Du har förändrats, och det är klart att jag fattar varför, och jag förstår det.
Men jag vill inte att du ska försvinna mer, vi vill alla ha det som var du Malin, och Tea vill att du ska må bra också. Jag saknar henne också, som fan. Jag fattar inte att hon är borta.
Men jag är glad att du finns kvar, det är vi alla.
Jag läser ofta men kommenterar sällan, men jag vill att du ska veta att du är inte ensam, du har iallafall mig. Nu ska vi ta itu med ditt liv, aldrig mer anorexi, och vi ska ta oss igenom saknaden tillsammans. Vi kan klara det, du är bäst Malin, du är den enda jag har kvar nu.
Försvinn inte...
