Jag saknar min bästavän
Ibland kan jag stanna upp, i vardagliga sysslor. Som att städa, äta, eller bara andas, och förundras över att världen kan fungera utan henne.
Hur är det möjligt.
Hur kan alla leva vidare och hur kan världen gå vidare, utan Tea. Den viktigaste personen på hela jorden.
Jag förstår det inte.
Julen förflöt i ett dis av tårar och sorg.
Första julen utan henne, av många, många fler som väntar mig.
Kommer jag att klara det? Måste jag få undra. Vissa dagar är det självklart, andra inte.
♥
Den tjugofemte var ändå värst.
Det regnade. Massa julmat kvar, bara att äta och se glad ut. Inte för att mamma skulle märkt om jag så slängde den i väggen, jag vet jag har provat.
Istället satt jag där, och så kom tårarna igen. Fast jag inte ville.
Det märkte hon faktiskt, hon sa:
"Men... Lilla lilla Malin. Är du ledsen nu igen. Är det för hon den där...hm... eh, den där flickan, Terese var det va?"
Jag brukade tro att jag hatade min mamma, även om folk omkring mig sa att man inte kan hata sin mamma, så gjorde jag det. Men nu tycker jag bara synd om henne. Hon är så jäkla misslyckad. Och hon har förlorat sin dotter för spriten, och jag hoppas att det var värt det, för hon får aldrig en chans till.
♥
Istället för att skrika och slänga saker, sprang jag ut i ösregnet. Där tårar får sällskap, man kan säga att i regnet finns inga tårar, bara droppar.
Och där fick jag gömma mig ett tag.
Att bara sitta i regnet, och höja armarna mot skyn, för att se om man kan nå upp till himlen, där det sägs att hon håller till.
Jag nådde inte. Jag kommer aldrig att nå.
itsablogglife
men gud 175 och väga 47 är jätte lite "/ du är väl fort underviktig då?"/ ta hand om dig
ja det är ju bra att du inser att du måste upp i vikt :) ett stort och modigt framsteg !! .
oj allt kom inte mer :S
är 170-172 & väger 31kg, men ska också försöka kämpa mig upp nu på riktigt denna gången >.
Hej Malin!! Hur har julen varit? Låter inte som den vart jätte-toppen direkt om man läser ditt inlägg? Va jobbigt att ha det så med sin mamma.. Jag trodde inte det var "så illa", att hon inte ens visste knappt vem Tea var? Eller har hon glömt? För du bor väl hos henne? Min jul var jätteskön, fast den var streesig och ett himla farande till alla släktingar o familjer, så var det mysigt! :) Jag fick en bok av min mamma: "Självkänsla nu" av Mia Törnqvist (tror det stavas så) :) Läs den!! Har börjat läsa och den e skit bra!! Har bara kommit ca tio sidor än, och det känns som det är jag som skrivit varenda sida. Jag tror att den kan hjälpa dig om inte hela vägen, så iallafall en bit på din resa! Och du.. Du skrev i detta inlägg att "hur kan världen gå vidare utan henne, den viktigaste personen på jorden".. Det är inte sant Malin! Inte i ditt liv! Även om hon var/är din bästa vän. Det finns bara EN person som är den viktigaste i DITT LIV: och det är DU!! I boken står bland annat, att för att kunna få andra att må bra osv. Måste man börja med sig själv, att man själv mår bra! Gör det, Malin!! Det är vare sig du vill, eller inte, DU kvar. DU måste kämpa för ditt eget liv!! Nu kanske jag kan "peppa" dig lite till när jag läser denna boken :) Jag tänkte faktiskt på dig när jag läste!! Därför jag nämner det till dig nu... Det är DITT liv Malin! Du har bara ett, av livet får man inte en ny chans att leva. Hoppas du iallafall haft en liten gnutta av glädje under jul, så gott det går!! Hoppas inte detta lät "för hårt".. Menar absolut inget illa! Blev bara på sånt pepp-humör av boken, och kände själv att jag log när jag läste den och tänkte: "Nu jävlar!!" Jag VILL vara lyckllig! Då ska jag tamejtusan kämpa också! :) Gott nytt år Malin!! KRAM KRAM Jenny
Det är skrämmande hur lika vi är. jag menar, allting. Min mamma borde veta hur jag mår, hon har snattat min mobil och läst alla sms, där jag verkligen har skrivit hur det är. varenda känsla har jag skrivit där. Men hon bryr sig inte. Och hon har inte ens nämt att hon hat läst det, förrens jag slutade srkiva för jag misstänkte. Då började hon sakna dom.. så då tog hon upp det och försökte ha ett "serious talk" med mig. Men hon är så patetist, att jag skiter i vad hon säger, tyvärr. Hon har endå bara glömt allt nästa dag.
Just nu är jag i ett vägskäl. Det känns som att jag får välja hur jag vill ha det. Förut har jag gjort precis som alla andra. Men idag i affären blev jag massa sugen på en såndär god mörk saftig kexchoklad, i vanliga fall hade jag inte haft nåt val, jag hade varit tvungen att ta en. Idag blev det bara att jag krossade dom såg låg där och förstörde mig.
Jag kan välja på att förbli fet, eller bli smal.
Jag vill så gärna bli smal, men är rädd att överdriva, som så många gör..
Nu vet jag inte riktigt vad jag har babblat om men du kan ignorera 75% av det som inte innehöll ngt :)
