itsablogglife

Jag är maktlös. Det enda jag vill höra; är att jag inte kunde ändrat det som hände...
Jag vet, att vad jag än tar mig till eller gör. Hur mycket jag än protesterar och gråter och skriker.
Så måste jag någon gång acceptera det som har hänt.
Att min bästavän faktiskt är död, även om det var onödigt så är det så det är.
♥
Jag var vid Tea's grav idag, fixade lite blommor och så. Hon ska ha det fint, min älskling.
Varje vecka ska jag vara vid hennes grav, och hälsa på, och berätta saker för henne.
Det blir inte lika ofta som förut. När hon fick andas och uppleva saker, men ändå.
När jag är gammal och grå ska jag fortfarande göra det. Så att hon vet att hon fortfarande är speciell.
För det vet jag att hon kommer att vara. Hon kommer alltid att vara min bästavän, min soulmate.
Ingen kommer någonsin att kunna ta hennes plats, och jag hoppas att hon vet det.
Att hon är bäst, och att jag saknar henne. Vet hon det?
Jag ville alltid vara med henne, och så är det nu med. Men jag vill inte att hon ska vara besviken på mig.
Fast jag vet att hon är det. För att jag tillåter mig själv att falla tillbaka i anorexin.
Jag har gjort henne besviken många gånger under vår vänskap, men jag tror och hoppas att hon älskar mig ändå.
För jag älskar ju henne fortfarande.
Och så kommer det alltid att vara. Men jag är rädd för att älska igen. Tea kommer jag att fortsätta älska, inget kan skilja det vi har tillsammans åt nu. Det kan inte bli värre.
Men jag vill inte älska någon, som jag älskar Tea igen.
Jag klarar inte att förlora så igen, jag vet inte ens om jag klarar av det här.
Allt jag vet, är att idag: Gick jag upp, och andades för Tea's skull.
Det är allt jag kan göra just nu. Jag andas.
Jag är maktlös och det enda jag egentligen vill höra är att jag inte kunde ha ändrat någon som har hänt.
itsablogglife